En sökande som hade rätt kvalifikationer och hade klarat antagningstesterna för en specialistofficersutbildning gick ändå inte vidare efter intervju. Försvarsmakten ansåg nämligen att den sökande inte uppfyllde kravprofilen.
Den sökande överklagade Försvarsmaktens beslut till Statens överklagandenämnd.
Nämnden begärde att Försvarsmakten skulle komplettera ärendet med det underlag som myndigheten hade haft tillgång till vid beslutsfattandet – bland annat ett utlåtande från en psykolog och resultatet av intervjun. Men försvaret vägrade att skicka in dessa handlingar med hänvisning till sekretess.
Försvarets bedömning att handlingarna inte kunde skickas in till nämnden skulle dock senare visa sig felaktig.
Så småningom prövade nämnden ärendet utan att ha fullständigt underlag eftersom Försvarsmakten vägrat skicka in de handlingar som nämnden begärt. Nämnden ansåg att den sökande borde ha erbjudits utbildningsplatsen.
Därefter fick Försvarsmakten hand om fallet igen.
Eftersom det var försent att erbjuda den sökande en plats på den utbildning som personen enligt överklagandenämnden borde ha fått en plats på, valde försvaret att sätta upp personen som sökande för nästa års utbildning.
Men året därpå konstaterade Försvarsmakten – igen – att den sökande inte uppfyllde kravprofilen och därför inte kunde erbjudas en utbildningsplats.
I ett yttrande till JO skriver Försvarsmakten:
”Försvarsmakten medger i och för sig att myndigheten genom att inte anta X till specialistofficersutbildningen för 2014 inte följt det beslut som Statens överklagandenämnd meddelade den 25 februari 2014. Enligt Försvarsmaktens uppfattning finns det dock anledning att anta att om Statens överklagandenämnd haft tillgång till de efterfrågade underlaget hade nämnden kommit till samma ställningstagande som Försvarsmakten.”
Chefs-JO Elisabet Fura vänder sig dock mot den verklighetsbeskrivningen och menar att försvaret låtit sitt eget felaktiga agerande – när alla handlingar inte skickades in till överklagandenämnden – gå ut över den sökande. Hon skriver:
”Utredningen visar att Statens överklagandenämnd inför sin prövning inte fick del av hela det material som Försvarsmakten hade lagt till grund för sitt beslut. Anledningen till det var att Försvarsmakten bl.a. på grund av okunskap om gällande sekretessbestämmelser inte sände över materialet, trots att det hade efterfrågats av nämnden. Nämndens prövning kom därmed att göras på ett annat underlag än det Försvarsmakten hade tillgång till vid sin bedömning.
Dessa förhållanden har enligt Försvarsmakten inneburit att Statens överklagandenämnd fattat sitt beslut på en ’ofullständig grund’. Försvarsmakten har vidare gjort gällande att nämnden ’antagligen’ hade kommit till samma slutsats som Försvarsmakten, om den hade haft tillgång till det efterfrågade underlaget. Detta resonemang ger intrycket att Försvarsmakten ansett att beslutet var felaktigt och i sin förlängning att myndigheten därmed inte ansett sig bunden av nämndens beslut. Detta har också visat sig i Försvarsmaktens agerande, när myndigheten valde att inte följa nämndens beslut och på nytt vägra anta X till den sökta utbildningen.
Försvarsmakten har på det sättet låtit myndighetens egna tillkortakommanden gå ut över X. Genom Försvarsmaktens agerande har X på ett effektivt sätt hindrats att tillvarata sin rätt gentemot myndigheten. Försvarsmakten verkar emellertid vilja tona ner allvaret i den situation som uppstod när myndigheten inte rättade sig efter nämndens beslut.”
Enligt chefs-JO borde försvaret ha erbjudit den sökande en utbildningsplats så snart tillfälle gavs utan att göra någon förnyad prövning. Genom att inte göra det har ”försvarsmakten satt en grundläggande förvaltningsrättslig princip ur spel”, menar JO.
Hon skriver:
”Försvarsmaktens hypotetiska resonemang – om hur en överprövande myndighet skulle ha agerat om förutsättningarna hade varit annorlunda – innebär att myndigheten sätter sig i den överprövande instansens ställe. Därmed blir den överprövning som en enskild har en laglig rätt till i praktiken meningslös. Det är givetvis inte acceptabelt, och Försvarsmakten borde i stället ha rättat sig efter nämndens beslut.”
Foto: KU / TT
