Mannen lämnade en minnessticka med en film som som skildrade ett övergrepp på en ung flicka samt stillbilder på flickan och på mannens dotter till polisen. Mannen hävdade att han fått minnesstickan via en bekant som han inte ville namnge. Vidare skulle mannen, enligt poliskvinnan som tog emot minnesstickan, ha uppgett att han trodde att det var ex-fruns nya sambo som figurerade i filmen. Polisen slog fast att det inte var mannens dotter som syntes i filmen.
Tingsrätten ansåg inte att mannen handlat på så sätt att han skulle anses ansvarig för falsk tillvitelse. Detta då det inte framstod som osannolikt att mannen tagit fel och trott att det var hans dotter i filmen samt att han, enligt tingsrätten, inte uttryckligen påstått att det var ex-fruns sambo som var förövaren.
Däremot ansåg tingsrätten att mannen gjort sig skyldig till barnpornografibrott då filmfilen han innehaft visade ett sexuellt övergrepp på en ung flicka och då han hanterat filmmaterialet i en större utsträckning än nödvändigt.
Tingsrätten dömde mot denna bakgrund mannen för ringa barnpornografibrott till böter.
En nämndeman var skiljaktig och anförde att mannen borde dömas för såväl falsk tillvitelse som barnpornografibrott.
Hovrätten anser att mannen ska dömas för falsk tillvitelse bland annat då mannen anses ha lämnat sanningslösa uppgifter om sina misstankar och då hans förklaring till hur han kom i besittning av filmen inte är trovärdig. Vidare pekar hovrätten på att mannen hanterat filmen på ett sätt som inte framstår som naturligt om han verkligen hade trott att filmen skildrade ett sexuellt övergrepp på hans dotter.
Hovrätten fastställer således tingsrättens dom vad gäller barnpornografibrott men dömer också mannen för falsk tillvitelse. Påföljden fastställs till villkorlig dom med samhällstjänst 100 timmar.