Hon har forskat om människohandel och studerat rättsfall där tiggare misstänks ha utsatts för organiserad brottslighet.
– I allmänhet är det familjer som rest hit tillsammans för att tjäna ihop till sitt levebröd. Här delar de boplats och de samordnar tiggeriet. Att tiggeriet är organiserat på detta sätt innebär att det är flera som hjälps åt och inte att ett brottsligt nätverk ligger bakom verksamheten, säger Karin Åström till tidningen.
Få fällande domar
De fall där polisen ändå inlett förundersökningarna har utredningarna oftast lagts ner då det inte gått att bevisa att otillbörliga hjälpmedel har använts.
– Det här är brott som är svåra att upptäcka och även om det görs så är det svårt att få fällande domar, säger Karin Åström. Hon menar att problemet bland annat är sättet hur svensk lagstiftning ser på människohandel.
– Sverige har inte har prioriterat offrens rättigheter och skyddet av dem, utan främst inriktat arbetet på att bekämpa organiserad brottslighet. Dessutom har Sverige nästan uteslutande fokuserat på sexuell exploatering.
Enligt Karin Åström gör detta att tiggarna inte passar in i bilden av ett offer för människohandel ser ut och det blir därför blir svårare att driva fallen och få fällande domar.
”Följ pengarna”
För att motverka människohandel måste tiggarnas villkor uppmärksammas säger Karin Åström till forskning.se.
– Då krävs det mer än att bara prata med de som tigger eftersom de har behov av att skydda sina eventuella exploatörer. Istället behöver man studera hur upphämtningen av pengar fungerar, vart pengarna går och vem som får vad.
Foto: Lars Pehrson/TT
