Inom svensk barn- och ungdomspsykiatri, BUP, finns en unik kunskapsbank med uppföljningar om olika patientgrupper under en lång tid tillbaka i tiden. I sin avhandling Suicides, Psychotic Disorders and Criminality among Former Child and Adolescent Psychiatric Patients Followed Into Adulthood har Engqvist valt att beskriva samtliga 1 420 BUP-patienter i ett svenskt landstingsområde. Personerna är födda under perioden 1957 till 1976 och avslutade sina behandlingar under perioden 1975 till 1990.
Undersökningen av patienterna har gjorts med hjälp av patientjournaler och registreringsuppgifter. En jämförelse har dessutom genomförts mellan en grupp patienter inom vuxenpsykiatrin som inte haft föregående BUP-kontakt och en grupp patienter som tidigare varit BUP-patienter och som behövt fortsatt psykiatrisk behandling i vuxna år.
– Den typiska manliga svenska BUP-patienten är en 10-årig besvärande pojke, medan den typiska kvinnliga patienten är en 14-årig deprimerad flicka. Båda kommer från familjer med psykosociala svårigheter, har problem i skolan och risk senare kriminalitet och/eller alkohol och/eller drogmissbruk, konstaterar Engqvist.
Utfallen som forskningen visar är över tid väldigt lika. Var tredje BUP-patient, främst flickor, i den undersökta gruppen sökte senare vuxenpsykiatrisk vård. Engqvist konstaterar att psykosociala riskfaktorer och social missanpassning i barndomen var de viktigaste faktorerna för att förutse tidig död, inkluderat självmord.
Den största risken som barn- och ungdomspsykiatrins patienter möter i vuxen ålder är att utveckla missbruk och kriminalitet.
– En hypotes när det gäller den förändrade risken för kriminalitet är att det beror på den ökande alkoholkonsumtionen med förändringen av den sociala barn- och ungdomsvården, skolreformerna då barn med inlärningssvårigheter, läs- och skrivproblem och beteendestörningar inte längre uppmärksammades och hjälptes som tidigare samt förändringen av BUP:s behandlingsmetoder då man övergav den multimodala behandlingstradition som funnits och satsade på psykodynamiska alternativ, spekulerar Engqvist.
Antalet som vårdas för förstämningssyndrom och schizofreni är lågt, troligen på grund av att psykotiska störningar i genomsnitt har en debut under sena tonår eller tidigt vuxenliv.
– När det gäller mortalitet och självmord kan det urskiljas från resultaten i denna avhandling att trots att dödsfall bland svenska barn och ungdomar i allmänhet har minskat har den förhöjda dödligheten i BUP kohorter inte ändrats, berättar Engqvist som också menar att det verkar som om dödsfall på grund av naturliga orsaker i denna grupp är mindre vanliga i dag samtidigt som risken för självmord och oavsiktliga dödsfall har ökat.
Närmare samarbete krävs mellan barnmedicin och BUP:
– Det finns en grupp patienter som behandlats både på barnmedicin och på BUP under barndomen innan de senare blev patienter inom vuxenpsykiatrin. De skulle med största sannolikhet kunna effektivare identifieras under barndomen om ett närmare samarbete utvecklades mellan barnmedicin och BUP, säger Engqvist, som dock poängterar att denna grupp endast utgör en liten andel av patienterna i samma åldersgrupper i behov av vuxenpsykiatrisk vård.
Avslutningsvis poängterar Engqvist att föreliggande studie ska ses som ett steg i processen för att bättre leva upp till psykiatrireformens kring barns och vuxnas psykiska hälsa. Ett bättre samarbete krävs mellan de psykiatriska kunskapsområdena och mellan psykiatriska verksamheter samt andra myndigheter som påverkar det psykiska välbefinnandet i det svenska samhället.
– För att förbättra prognosen för barn i framtiden krävs förbättringar inom hälso- och sjukvården som organisation och att fokus alltid läggs vid att hålla patienternas bästa för ögonen, avslutar Engqvist.
Text: Åsa Persson
Bild: Magnus Ottelid
