– Det är viktigt att det finns strukturerade riskanalyser och att de används på ett enhetligt sätt, därför ville vi ha en oberoende och vetenskaplig utvärdering. Nu har vi fått ett bra underlag att arbeta vidare med, säger Maria Agge på Rikspolisstyrelsens polisavdelning.
Studien som heter ”Riskanalys i polisverksamhet – fungerar det?” beställdes av Rikspolisstyrelsen och utredde bland annat följande frågor:
- Vilka är de ärenden som blir föremål för strukturerad bedömning och hur fungerar den initiala bedömningen som sorteringsgrund?
- Bidrar processen med riskanalys till minskad upprepad utsatthet?
- Kan riskanalys anses fungera väl i polisverksamhet?
Sammanfattningsvis konstateras det att ”riskanalyser inte leder till att brottsoffer utsätts för mindre upprepade brott och att åtgärder till brottsdrabbade ges utan vetenskaplig kunskap”.
En av anledningarna till detta är att polisen gör riskanalyser utan tillräcklig kunskap för att kunna bedöma risken och att ”verktygens förmåga att förutse åtgärdernas förebyggande effekt därför är svag”.
Detta leder till att polisens bedömningar om till exempel brottsoffers utsatthet närmar sig ”slumpnivån” och att det då blir ”meningslöst att alls göra riskbedömningar”.
– I och med att processansvaret nu samlas på Nationella operativa avdelningen finns det förutsättningar att arbetet bedrivs mer enhetligt och med standardiserade arbetssätt så att verksamheten kan bli effektivare och mer rättssäker, säger Maria Agge.
– Det finns ett behov av en strategisk utveckling som kan göra tydligt vem som gör vad och när, vilka metoder vi ska använda, hur utbildning ska bedrivas och hur vi ska fortsätta följa upp och utvärdera verksamheten.
Enligt studien har arbetet med riskanalys fått viss positiv effekt eftersom det gjort att brottsoffer känt sig ”sedda och hörda”.
En av ”grundpelarna” i polisens brottsofferarbete är just att ge brottsoffer ett bra bemötande genom att visa respekt och förståelse.
– Alla som arbetar med brottsofferfrågor får i och med den här rapporten en fördjupad förståelse för innebörden av riskanalyser så att fortsatt arbete kan genomföras på ett kunskapsbaserat sätt, säger Maria Agge.
I rapporten kan man dessutom läsa att polisen ”bör genomföra större utbildnings- och implementeringsinsatser samt följa upp, utvärdera och anpassa arbetet med riskbedömning av våld på individnivå. Därefter bör nationella verktyg rekommenderas och riktlinjer för arbetet tas fram. Detta kräver resurser, men menar man allvar med satsningen på riskbedömningar är detta nödvändigt. Punktinsatsernas tid bör vara förbi och det långsiktiga förbättringsarbetet inledas omgående”.
Läs rapporten i sin helhet här.
Foto: Henrik Montgomery/TT
