Bankernas förändrade beteende i en finanskris kan härledas till flera faktorer, menar Kristina Furusten.
I avsaknad av tydliga förhållningsregler skapas ett likformigt beteende hos bankerna. Furustens studie visar att bankerna ”sprang åt samma håll” eller att det uppstod ”krisreaktioner” i bankerna vilket skapade ett ”likformigt beteende” hos dem.
– Vissa av respondenterna ansåg att bankerna i vissa fall vara för snara att agera och att man på så vis agerade mer utifrån generella riktlinjer istället för att ägna varje enskilt fall tid i syfte att finna anpassade lösningar, förklarar Furusten.
Detta förklarar Furusten dels med att det under finanskrisen blev en sådan mängd företag som hade finansiella problem och dels med att man införde nya interna regler för hantering av problemkrediter. Således fanns sämre möjlighet att under krisen reda ut sina finansiella problem jämfört med tiden innan. Handläggningen av företag med problem tenderade att bli mer formaliserat och fyrkantigt och utrymme saknades för förhandling.
I sin avhandling visar Furusten vidare att bankerna i kristider i högre utsträckning än tidigare bröt muntliga överenskommelser och därigenom förändrades den praxis som skapats mellan bank och kund.
– I tider av kris bryts de implicita kontrakten och de explicita aktiveras. Alltså faller samförstånd och praxis medan de juridiskt bindande avtalen aktiveras, konstaterar Furusten.
Vid finanskrisen genomgick även bankerna som organisationer förändringar. Interna organisationsstrukturer ändrades och problemkrediter flyttades till särskilda avvecklingsbolag och obeståndsavdelningar.
– På så vis miste företagarna sina personliga kontakter med lokala handläggare som hade insyn i företagets historik och företagarna upplevde ett svek från bankens sida, säger Furusten.
Bland respondenterna menade vissa att organisationsförändringarna var medvetna strategier från bankernas sida, i syfte att förhindra personliga bindningar mellan bank och företag som skulle kunna påverka affärsbesluten.
Andra menade att bankerna allmänt passade på att städa ur sina kreditportföljer då det var politiskt korrekt att göra så. Det fanns även respondenter som upplevde att anledningen var att enskilda tjänstemän var rädda för att fatta beslut och för att behöva stå till svars.
Bankerna är vinstdrivande enheter och inte institutioner, vilket innebär att det finns en risk med att skapa en övertro till bankerna. Furusten menar att risken för att ett företags villkor för kredit plötsligt kan komma att ändras av banken, kräver att detta hanteras som ett riskmoment vid värdering av företagets externfinansiering.
– Nu förstår man att bankerna är som vilka krämare som helst. Inbillar man sig att man kan ställa högre krav på banken än på andra företagare så tar man miste. Att banken skulle ha högre moral och etik, det kan man glömma. Bankerna ville förmedla intryck av institution med särskilt ansvar och den bilden krackelerade helt, säger en av respondenterna i studien.
– För att möta bankernas förändrade beteende i kristider krävs en handlingsberedskap hos företagare. Det gäller att vara medveten om att bankens förhållningssätt och att kontraktet med banken är dynamiskt vilket innebär att det förändras över tid, avslutar Furusten.
Åsa Persson
asa.persson@blendow.se
