Försäkringskassan beslutade att en nu 67-årig inte haft rätt till sjukersättning och förtidspension mellan oktober 1998-juli 2005 varför kassan fann att mannen var återbetalningsskyldig till ett belopp om drygt en miljon kronor. Mannen överklagade återkravet och vitsordade endast återbetalning om 200 000 kronor.
Hovrätten, som i november 2007 fastställde tingsrättens dom, dömde mannen grovt bedrägeri och bokföringsbrott till fängelse och fann att mannen på intet sätt varit arbetsoförmögen och därmed vilselett Försäkringskassan.
Länsrätten avslog mannens överklagande beträffande återbetalning då han enligt länsrätten hade haft förmåga att utföra ett heltidsarbete.
Mannen anförde att han inte arbetat i den omfattning som angavs i brottmålsdomen. Han berättade att han utbildat sig till massör under 1998-2001 och att han därefter i begränsad omfattning behandlat egna patienter. Han fick ingen ersättning utöver gratis behandlingar. Han anförde att han nu är ålderspensionär och att han saknar tillgångar samt har skulder.
Kammarrätten beaktade att mannen dömts för grovt bedrägeri gentemot Försäkringskassan vilket utgjorde en försvårande omständighet när det gällde möjligheterna för eftergift. Sammantaget fann dock kammarrätten att mannens situation innebar att eftergift kunde ges motsvarande två tredjedelar av det återkrävda beloppet.
Kammarätten biföll därför överklagandet på så sätt att mannen endast skulle återbetala knappt 350 000 kronor.
Bägge parter överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, som meddelade prövningstillstånd för att pröva vilken vikt som, vid bedömningen av om eftergift bör medges, ska tillmätas det förhållandet att den försäkrade har erhållit för hög ersättning genom brottsligt förfarande.
HFD uttalar att det faktum att ett brott begåtts inte utesluter att eftergift kan beviljas. Men det krävs i sådana fall mycket starka skäl för att eftergift till någon del ska kunna medges. HFD finner att varken de åberopade hälsoskälen eller de ekonomiska skälen väger särskilt tungt mot den aktuella bakgrunden. Att återbetalningskravet avser en lång period och ett stort belopp utgör, enligt HFD, inte heller skäl för jämkning i ett fall som detta.
HFD finner därför att det inte framkommit skäl för att efterge någon del av kravet på återbetalning varför HFD bifaller Försäkringskassans överklagande och fastställer länsrättens domslut.
