En chefsöverläkare beslutade i november 2010 om intagning av en kvinna för psykiatrisk tvångsvård och ansöker nu om medgivande om fortsatt, sluten, psykiatrisk tvångsvård.
Kvinnan har en svår och ovanlig muskelsjukdom med konstant risk för andningsuppehåll. Hon har tidigare vårdats på olika vårdinrättningar, och har vid flera tillfällen hotat att ta livet av sig. Kvinnan lades också in efter ett suicidhot. Hon var mycket ledsen och tillståndet har blivit än mer komplicerat sedan Försäkringskassan dragit in hennes assistenttimmar.
Kvinnan har ångestattacker och ständiga självmordstankar som kan aktualiseras när som helst. Hon har på grund av biverkningar av psykofarmakamedicinering erbjudits och påbörjat så kallad ECT-behandling, vilket gett positiv effekt. Bland annat har hon börjat sova sex-sju timmar per dag, börjat äta något bättre och kommunicerar lättare med personalen. Trots detta vägrar hon fortsatta med ECT-behandlingen. Kvinnan saknar totalt sjukdomsinsikt och vägrar stanna på avdelningen. Därför är hon i behov av LPT-vård en kort tid för att kunna komma överens om en planering för framtiden.
Kvinnan bestrider bifall till chefsöverläkarens ansökan men vitsordar att det finns ett vårdbehov som dock kan ges på annat sätt än genom LPT. Om hjälpen försvinner för natten kommer hon ändå att dö, och hon har tappat livslusten.
En sakkunnig har anfört att kvinnan lider av en allvarlig somatisk sjukdom och det föreligger också en komplex psykiatrisk bild med suicidtankar och -planer. Kvinnan vidimerar själv att hon är impulsiv och har svårt att hantera situationen. Det finns gott hopp om förbättring, och LPT-vården bör fortsätta.
Förvaltningsrätten finner det utrett att kvinnan lider av en allvarlig psykisk störning och att hon på grund av sitt psykiska tillstånd och sina personliga förhållanden i övrigt har ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård som inte kan tillgodoses på annat sätt än genom att hon är intagen på en sjukvårdsinträttning för kvalificerad psykiatrisk dygnetruntvård. Eftersom det finns grundad anledning att anta att vården inte kan ges med hennes samtycke är förutsättningarna för vård enligt LPT uppfyllda.
Chefsöverläkarens ansökan ska därför bifallas. Förvaltningsrätten medger att fortsatt sluten psykiatrisk tvångsvård av kvinnan får pågå under högst fyra månader räknat från dagen för beslutet om intagning.
