Ett bolag som driver restauranger på Operan i Stockholm nekas ersättning ur en epidemiförsäkring trots pandemin. Både ordalydelsen och systematiken i villkoren talar, enligt tingsrätten, för att begreppet ”myndighets ingripande” avser ett myndighetsbeslut riktat specifikt mot en viss enskild och inte mot allmänheten.
Som ett led i att förhindra spridningen av covid-19 utfärdade regeringen den 11 mars 2020 en förordning om förbud mot att hålla allmänna sammankomster och offentliga tillställningar. Förordningen trädde i kraft den 12 mars 2020, ändrades ett antal gånger och upphävdes till slut den 10 januari 2021.
Samma dag som 2020 års förordning upphävdes trädde förordning (2021:8) om särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19 i kraft. Den 24 mars 2020 beslutade Folkhälsomyndigheten om föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2020:9) om att förhindra smitta av covid-19 på restauranger och caféer m.m. (föreskriften). Därefter ersattes föreskriften genom Folkhälsomyndighetens beslut den 29 juni 2020 med föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2020:37) om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serveringsställen (ändringsföreskriften), i det följande benämnda föreskrifterna.
Operatören Stockholm AB bedriver bland annat bar- och restaurangverksamhet genom restaurangerna Brasseriet, Strömterassen och Guldterrassen. Verksamheten finns i Kungliga Operan i Stockholm. Operatören har en försäkring hos Trygg-Hansa Försäkring filial som innehåller ett antal försäkringsvillkor varav epidemiavbrottsförsäkring är ett.
Åberopade epedemiförsäkring
Till följd av den uppseglande pandemin stängde Operan i mitten av mars 2020 ned sin verksamhet, vilket kraftigt påverkade Operatörens kundunderlag. Under åberopande av epidemiavbrottsförsäkringen anmälde Operatören den 16 mars 2020 försäkringsfall till Trygg-Hansa. Trygg-Hansas skadeavdelning meddelade den 17 april 2020 (och omprövade beslutet med samma utgång den 2 juni 2020) att försäkringen inte kunde tas i anspråk.
I försäkringsbrevet anges villkoret för epidemiavbrottsförsäkringen enligt bland annat följande: ”Ersätter förlust av täckningsbidrag vid epidemi i egen rörelse pga. Myndighets ingripande enligt villkorens ”Försäkrade skadehändelser”.
Operatören har yrkat att Stockholms tingsrätt ska fastställa att Trygg-Hansa, enligt meddelad epidemiavbrottsförsäkring är skyldigt att utge försäkringsskydd från och med den 12 mars 2020 för inträffad skada bestående av avbrott i Operatörens försäkrade verksamhet som uppkommit på grund av regeringens beslut om förordning (2020:114) om förbud mot att hålla allmänna sammankomster och offentliga tillställningar med ändringsförordningar och förordning (2021:8) om särskilda begränsningar för att förhindra spridning av sjukdomen covid-19.
Måste handla om riktat beslut
Myndighetsingripandena har, menar Operatören, vidtagits i syfte att förhindra spridningen av covid-19. Myndighetsingripandena omfattar den verksamhet som Operatören bedriver och har fått till följd att avbrott uppkommit genom att Operatören behövt begränsa sin verksamhet.
Trygg-Hansa kontrar med att förordningarna och föreskrifterna inte utgör sådana myndighetsingripanden som kan utgöra ett försäkringsfall enligt epidemiavbrottsförsäkringen. Av produktvillkoren framgår att det måste vara fråga om ett riktat beslut mot den ifrågavarande försäkringstagarens verksamhet där smittsam sjukdom konstaterats.
Förordningarna och föreskrifterna har i vart fall inte inneburit ingripanden mot Operatörens verksamhet. Operatören har kunnat bedriva sin verksamhet i enlighet med förordningarna och föreskrifterna.
Regeringen anses inte vara myndighet
Stockholms tingsrätt konstaterar att av försäkringsbrevet följer att försäkringen avser situationen att epidemi finns i egen rörelse och att myndighet ingriper för att hindra att denna sprids. Det räcker inte att myndighet ingriper för att hindra spridning av smitta i samhället eller för att hindra spridning av smitta till rörelsen. Operatören har inte haft någon smitta i egen rörelse.
Begreppet ”myndighets ingripande” kan avse både begränsningar för enskilda på grund av normgivning genom myndighetsföreskrifter, som till sin natur är generella, och begränsningar på grund av myndighetsutövning genom beslut riktade mot en enskild person eller näringsidkare. Det kan nämnas att regeringen, till skillnad från Regeringskansliet, i förvaltningshänseende inte anses vara en myndighet varför det kan ifrågasättas om de av regeringen meddelade förordningarna överhuvudtaget kan omfattas av begreppet ”myndighets ingripande”.
Saknas närmare vägledning
I de i målet aktuella försäkringsvillkoren definieras inte begreppet ”myndighets ingripande”. Vad gäller branschpraxis har Trygg-Hansa åberopat ett utdrag från juridisk litteratur på området avbrottsförsäkring för företag (Nordin, Eva, Avbrottsförsäkring för företag). Någon närmare vägledning för vilken innebörd det aktuella begreppet har i branschpraxis ges emellertid inte i det utdraget.
Tingsrätten menar att både ordalydelsen och systematiken i epidemiavbrottsförsäkringen, där relevanta punkter i försäkringsbrevet, produkt- och basvillkoren läses tillsammans, för att begreppet ”myndighets ingripande” avser ett myndighetsbeslut riktat specifikt mot en viss enskild.
Den tolkningen överensstämmer även med den tolkning som gjorts av uttrycket ”ingripande som en myndighet har gjort” som förekommer i ersättningsförordningen. För att ersättningsförordningen ska vara tillämplig krävs att det finns ett formellt myndighetsbeslut som är avsett till den som ansöker om ersättning.
Täcker inte avbrottet
Slutligen framhåller domstolen att även villkorets syfte bör beaktas vid tolkningen. Två vittnen har uppgett att syftet med försäkringen är att ersätta inkomstförlust för livmedelshanterande företag på upp till ett par veckors avbrott när smitta eller sjukdom har upptäckts i livsmedel i dess verksamhet. Det ena vittnet har vidare uppgett att salmonella och legionella utgör typexempel på sådan smitta eller sjukdom.
Det andra vittnet har även angett att ett exempel på ett myndighetsingripande som avses i epidemiavbrottsförsäkringen är att en hälsovårdsinspektör meddelar att en specifik verksamhet måste stängas ner. Vittnena har visserligen kopplingar till Trygg-Hansa och de kan således inte ses som helt oberoende vittnen.
Tingsrätten anser emellertid att vad de har berättat om syftet med försäkringen överensstämmer mycket väl med övriga tolkningsdata och deras uppgifter ger därför stöd åt Trygg-Hansas tolkning av villkoren.
Vid en helhetsbedömning av de i målet relevanta tolkningsfaktorerna anser tingsrätten att epidemiavbrottsförsäkringen inte ska tolkas på det sätt som Operatören har gjort gällande. Därmed föreligger alltså inte försäkringsfall, och Trygg-Hansa är inte skyldigt att utge försäkringsersättning för avbrott i Operatörens verksamhet orsakat av besluten om antagande av förordningarna respektive föreskrifterna. Käromålet ska därmed ogillas.
Nu måste Operatören ersätta försäkringsbolaget för dess rättegångskostnader på 457 600 kronor. (Blendow Lexnova)
