Det var en artikel i Dagens Nyheter förra året som gjorde att justitieombudsmannen Lars Lindström fick upp ögonen för rådmannen vid Östersunds tingsrätt. Artikeln hade rubriken ”Mamma fick sex år – rådman erkänner fel”.
Artikeln handlade om en kvinna som hade dömts av tingsrätten till sex års fängelse för grov våldtäkt mot sin dotter. Hon frikändes senare av Hovrätten för nedre Norrland som i sina domskäl riktade hård kritik mot hur tingsrätten hade formulerat sig i domen.
Hovrätten skrev bland annat att tingsrättens dom ”innehåller svepande och generaliserande uttalanden som inte är möjliga att bemöta eller bedöma och där relevansen i vissa domskäl är svårbegripliga”.
Den rådman vid tingsrätten som hade avkunnat domen uttalade sig själv i Dagens Nyheter och sa bland annat ”det var en dålig dom och jag är självkritisk”.
När justitieombudsmannen Lars Lindström hade läst artikeln i DN gick han till botten med rådmannens dömande verksamhet. Under tre dagar genomförde han en inspektion vid Östersunds tingsrätt och hittade då ytterligare två fällande domar som samma rådman hade avkunnat med samma typ av brister.
Utöver domen om grov våldtäkt mot barn handlade det om en dom för misshandel och överträdelse av besöksförbud samt om en dom om stöld.
I ett yttrande till JO medger rådmannen att utformningen av domskälen i samtliga mål borde ha varit ”mer utförlig”. Även rådmannens chef – lagmannen Göran Ingebrand – instämmer i den självkritik som rådmannen framförde.
Lagmannen hänvisar bland annat till reglerna i rättegångsbalken om att domstolen har en skyldighet att redovisa vad som är bevisat i målet.
Lagmannen skriver:
”Detta innebär att domstolen ska redogöra för prövningen av bevisningen i målet, hur bevisningen har bedömts och vilka slutsatser det leder till. Det är en självklarhet att både åklagarens påståenden och den tilltalades invändningar måste prövas och bedömas och detta ska redovisas på ett tydligt och förståeligt sätt i domen”.
Efter att ha läst igenom ”sin” rådmans domskäl i de olika målen konstaterar han också:
”Det är svårt för en utomstående, och måste även vara svårt för parterna, att förstå varför tingsrätten kommit fram till en viss slutsats”.
När det gäller domskälen i den redan av hovrätten hårt kritiserade domen om grov våldtäkt mot barn skriver lagmannen:
”Det här målet gäller ett mycket allvarligt brott och är ur bevissynpunkt ett väldigt svårt mål. Dessa omständigheter gör att redovisningen av bevisvärderingen måste vara extra utförlig och mycket noggrant redovisad.”
JO understryker att han inte tar ställning till sakfrågorna i de tre domarna utan ”bara” riktar in sin granskning på hur rådmannen har formulerat sina domskäl.
Han instämmer i princip i det som lagmannen framför och hänvisar till de krav i rättegångsbalken som föreskriver att domstolen ovillkorligen ska redovisa hur man har resonerat när det gäller både bevis- och rättsfrågor. Han understryker också att detta är avgörande inte bara för rättssäkerheten utan också för förtroendet för rättskipningen.
JO exemplifierar sedan rådmannens domskäl från de tre domarna och konstaterar att de är ”påfallande knapphändiga” och ”svårbegripliga”. JO skriver bland annat:
”Det är anmärkningsvärt att det i domen inte finns någon beskrivning av vad som påstås ha inträffat utöver det som framgår av åklagarens gärningsbeskrivning”.
”Bristerna i redovisningen gör att det inte går att bedöma om domslutet är riktigt”.
I sitt beslut riktar JO ”allvarlig kritik” mot rådmannen. Han konstaterar att domaren ”har åsidosatt sina skyldigheter i anställningen som rådman”.
Han understryker också ”att det är centralt i en rättsstat att en domstol är skyldig att motivera sina domar. Rådmannen har i de tre granskade domarna dömt personer som förnekat brott till ansvar utan att i domskälen ordentligt förklara varför”.
Avslutningsvis konstaterar JO att rådmannen nu har gått i pension och att ärendet avslutas med den allvarliga kritik som redan har framförts.
Foto: Scanpix
