Paret skiljde sig hösten 2011. Våren 2013 beslutade bodelningsförrättaren att vardera partens egendom skulle utgöra enskild egendom. Beslutet var grundat på ett äktenskapsförord som mannen hade gett in till förrättaren – trots att kvinnan har invänt att hon inte har undertecknat handlingen.
”Namnteckning förfalskad”
Kvinnan vände sig till Solna tingsrätt och krävde att äktenskapsförordet skulle ogiltigförklaras eftersom hennes namnteckning var förfalskad.
Tingsrätten konstaterade att det är upp till mannen att bevisa att kvinnans namnteckning är äkta.
Enligt tingsrätten kunde inte någon av parterna sägas vara mer trovärdig än den andra. Däremot fick kvinnans uppgifter – om att hon inte hade känt till äktenskapsförordet och inte heller hade initierat handlingen – ett visst stöd av att hon faktiskt hade polisanmält den påstådda förfalskningen redan 2011.
Att det var mannen som hade haft kontakt med advokat om äktenskapsförordet stöddes av ett mejl som skickats från mannens mejlkonto.
Äktenskapsförordet visades inte upp i original och domstolen konstaterar därför att någon slutsats om namnteckningens äkthet inte kan dras vid jämförelse med andra handlingar som kvinnan hade undertecknat.
Mannens syster vittnade däremot om att hon hade sett när parterna undertecknade handlingen. Tingsrätten ansåg dock att vittnesmålet inte kunde ges något egentligt bevisvärde – bland annat på grund av hennes släktskap till mannen.
Inte sannolikt
Domstolen kommer fram till att mannen inte lyckats visa att det var sannolikt att kvinnan hade undertecknat äktenskapsförordet. Kvinnan fick därför rätt och målet återförvisade till bodelningsförrättaren.
Svea hovrätt instämmer nu i tingsrättens bedömningar. Mannen ska också ersätta kvinnans rättegångskostnader på nästan 110 000 kronor i tingsrätt och hovrätt.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
