De båda makarna hade bokat en resa med Thai Airways tur och retur till Bangkok i Thailand, i oktober 2008. På hemresan ställdes flyget in vilket resulterade i att makarna försenades sju timmar.
Makarna ansåg att de hade rätt till ersättning med 600 euro var i enlighet med EU:s flygpassagerarförordning – alternativt att förseningen utgjorde ett avtalsbrott som gav dem rätt till skadestånd.
I tredje hand ansåg de att Montrealkonventionen gav dem rätt till ersättning.
Flygningen startade utanför EU
Thai Airways bestred ersättningsskyldighet och menade att EG-förordningen inte var tillämplig.
Jönköpings tingsrätt konstaterade att flygningen inte hade skett från en flygplats inom en EU-stats territorium och att Thai Airways inte heller är ett så kallat EG-lufttrafikföretag.
EG-förordningen gällde därför inte denna försening, ansåg tingsrätten.
Makarna hade inte heller rätt till ersättning på grund av avtalsbrott eftersom en analog tillämpning av konsumenttjänstlagen inte var motiverad. Montrealkonventionen var visserligen tillämplig men eftersom makarna inte hade bevisat att de lidit någon skada gick tingsrätten på flygbolagets linje.
Makarna överklagade till hovrätten och konkretiserade sin skada med att de inte hade kunnat nyttja sin fritid.
Inte heller konsumenttjänstlagen
Göta hovrätt instämde i tingsrättens uppfattning om att EG-förordningen inte var tillämplig. När det gällde Montrealkonventionen kom hovrätten fram till att praxis från EU-domstolen innebar att ”tidsspillan” inte utgjorde en ersättningsgill olägenhet i sig.
Hovrätten instämde dessutom i att det saknades förutsättningar att tillämpa konsumenttjänstlagen analogt.
Hovrätten fastställde därför tingsrättens dom.
Makarna överklagade till Högsta domstolen som inledningsvis instämmer i att EG-förordningen inte är tillämplig.
Därefter kommer HD fram till att Montrealkonventionen ska tillämpas som lag i Sverige i de delar som är aktuella i målet.
Montrealkonventionen gäller
Konventionen kräver att man fram ställer sitt krav inom två år vilket makarna inte gjort. Thai Airways har dock inte åberopat preskription och HD slår fast att domstolen inte självmant ska ta ställning till om kravet har preskriberats.
HD kommer fram till att förseningen på sju timmar utgör en försening i konventionens mening. Frågan är därför om förseningen utgör en ersättningsgill skada – någonting som enligt HD ska bestämmas enligt nationell rätt.
Följdfrågan blir därmed vad som enligt svensk rätt gäller för ersättning för ideell skada inom ett avtal.
HD konstaterar att det rör sig om en reguljär transport och inte, till exempel, en paketresa till en semesterort. Att förseningen har inneburit tidsspillan är då normalt inte tillräckligt för att ge rätt till ersättning för ideell skada, anser HD.
Ett skiljaktigt justitieråd
HD konstaterar också att det i avtalsförhållanden av det aktuella slaget i allmänhet måste till någonting ytterligare än ”bara” tidsförlusten i sig för att en sådan ersättning ska utgå. Några sådana omständigheter har inte åberopats av makarna varvid HD nu avslår deras överklaganden.
Ett justitieråd – Lars Edlund – är dock skiljaktigt och anser att makarna har rätt till 1 000 kronor vardera.
Ett annat justitieråd – Svante O Johansson – anser i ett särskilt yttrande att uttag av en extra semesterdag utgör en ”klar ekonomisk skada” som är ersättningsgill.
