Docenten i civilrätt ärvde vad hon trodde var en äkta Miró-tavla av sin mor. Hennes föräldrar hade varit konstsamlare och när modern dog år 2008 så ärvde docenten tavlan. Till testamentet var fogat en värderningar från Stockholms handelskammare från år 2005 där den då värderades till 600 000 kronor.
I samband med att en tvist om bodelningen så lät den advokat som var utsedd till boutredningsman och testamentsexekutor värdera tavlan år 2009. Stockholms Auktionsverk värderade den då till en miljon kronor.
Under hösten 2010 fick Bukowski Auktioner i uppdrag av advokaten att göra en så kallad skiftesvärdering varvid Bukowskis värderade den till 2,5 miljoner kronor.
Docenten ville därefter sälja tavlan och hittade en köpare i Frankrike. Köparen begärde dock ett äkthetsbevis varvid tavlan överlämnades till Miró-kommittén i Paris som konstaterade att den utgjorde en förfalskning av ett verk av Joan Miró och att även namnteckningen var förfalskad.
Tavlan konfiskerades av den franska åklagarmyndigheten och det beslutades att den skulle förstöras.
Docenten stämde Bukowskis vid Stockholms tingsrätt och hävdade att företaget vid värderingen, hade förfarit vårdslöst i strid med god värderingssed. Hennes uppfattning framgår av tingsrättens dom:
”Hon har haft anledning att förlita sig på att värderingen var utförd med sedvanlig fackmässighet… Bukowskis värdering var en direkt förutsättning för X (kvinnan) att ingå en förlikning på de villkor som skedde… Om hon inför skiftet hade haft vetskap om att tavlan var förfalskad skulle hon ha krävt kompensation av övriga dödsbodelägare med 2 500 000 kr. X rätt till skadestånd vilar på allmänna skadeståndsrättsliga principer och ska betraktas som en ersättningsgill tredjemansskada.”
Bukowskis, å sin sida, menar att tavlan inte alls var en förfalskning. Företagets uppfattning framgår av domen:
”Det bestrids att tavlan är falsk. Bukowskis uppdragsgivare var advokaten A och X har inte stått i något avtalsförhållande med Bukowskis. Den påstådda skadeståndsfordran utgör en icke ersättningsgill tredjemansskada. Bukowskis uppdrag har inte omfattat en långtgående äkthetsundersökning eller en skyldighet att skicka tavlan till utomstående expert. Ansvaret är begränsat till uppdragets omfattning.”
Bukowskis åberopade också uppgifter från Sotheby´s i London om att tavlan redan på 1990-talet hade bedömts vara en förfalskning. Docentens mor borde därför, i samband med att hon upprättade testamentet, ha misstänkt att tavlan var falsk, menade Bukowskis.
Tingsrätten slår nu fast att det är visat att tavlan de facto var en förfalskning och att docenten har rätt att åberopa värderingsintyget mot Bukowskis enligt principen om en så kallad tredjemansskada.
Däremot anser tingsrätten inte att Bukowskis har agerat oaktsamt vid värderingen. Tingsrätten skriver:
”I Bukowskis uppdrag har det inte ingått att särskilt uttala sig om äktheten. Det är emellertid självklart att frågan om tavlan är äkta eller inte är av avgörande betydelse för dess värde… Mot Bukowskis bestridande har X heller inte visat att det vid skiftesvärderingar är ett standardförfarande att lämna tavlor till experter för att bedöma äktheten. Det kan således konstateras att det förhållandet att Bukowskis inte lämnat tavlan till en utomstående expert för bedömning och värdering inte innebär att bolaget avvikit från vad som är normal aktsamhet.”
Tingsrätten anser inte att det är visat att Bukowskis på något annat sätt skulle ha agerat oaktsamt och docenten förlorar därför rättegången. Hon ska också betala Bukowskis rättegångskostnader på 420 000 kronor.
Kvinnans ombud, advokaten Philip Hedberg, säger:
– Vi har påstått att Bukowskis varit vårdslös i sin bedömning då de utfört värderingen av tavlan till 2,5 miljoner, fast tavlan var värdelös. Tingsrätten anser att så inte har varit fallet med det befintliga material som finns. Vi delar inte den bedömningen och ska nu titta närmare på domen för en eventuell fortsättning.
Bukowskis ombud, advokat Fredrik Elmér, har avböjt att kommentera domen.
LILIAN ANDERSSON
Foto: TT
