Under 2004 väntade den idag 45 åriga kvinnan och hennes sambo barn med en beräknad förlossning den 17 oktober.
Den 16 oktober uppsökte hon förlossningsavdelningen på grund av misstänkt vattenavgång.
Sjukhuspersonalen lämnade under de följande dagarna felaktiga besked och begick en rad misstag vilket ledde till att förlossningen fördröjdes och att kvinnan fick en infektion.
Den 25 oktober kunde man konstatera att barnet hade avlidit i livmodern och samma kväll förlöstes den döde sonen.
I samband med förlossningen drabbades kvinnan av en allvarlig blodförgiftning. Efter förlossningen uppstod dessutom en infektion eftersom det hade glömts kvar en så kallad tork i kvinnans underliv. Denna upptäcktes och plockades ut den 31 oktober.
Den felaktiga och fördröjda diagnostiseringen och behandlingen ledde alltså i ett direkt skede till förlust av foster, blodförgiftning samt infektion och skada till följd av den kvarglömda torken.
Personskadereglering AB – som handlade ärendet åt Landstingets Ömsesidiga Försäkringsbolag LÖF – bedömde att kvinnan hade rätt till ersättning för fysiskt lidande för den förvärrade infektionen under perioden den 24 oktober 2004 till den 30 november 2004 och för psykiskt lidande från den 24 oktober 2004 till den 10 januari 2010.
LÖF betalade därför ut ersättning för sveda och värk, för förlust av foster och för kostnader för läkemedel och läkarvård.
Kvinnan stämde därefter LÖF vid Stockholms tingsrätt och begärde ytterligare ersättning – någonting som enligt kvinnan gällde bland annat lyte och men för psykiatriska besvär som orsakat tio procent medicinsk invaliditet. Hennes krav gällde också förlorad arbetsinkomst och livränta.
LÖF bestred hennes yrkanden och förnekade att patientskadan skulle ha lett till någon bestående personskada.
Tingsrätten kommer nu fram till att kvinnan – som idag lider av bland annat posttraumatiskt stressyndrom, utmattningssyndrom och myalgi – ha gjort ”övervägande sannolikt” att hennes nuvarande besvär har orsakats av den felaktiga och fördröjda diagnostisering och behandling som hon blev föremål för i samband med förlossningen 2004.
De psykiska besvären och den värk kvinnan lidit av sedan händelsen har enligt sjukskrivningsintyg även lett till att hon – förutom perioder då hon har varit föräldraledig – har varit sjukskriven mycket. Tingsrätten konstaterar att kvinnan har bevisat att det är patientskadan som orsakat hennes arbetsoförmåga.
Tingsrätten slår dessutom fast att kvinnan – om hon inte hade drabbats av patientskadan – skulle ha haft arbete sedan mars 2005 och att hon då åtminstone skulle ha haft lön som motsvarar genomsnittet för kvinnor i Sverige. Enligt tingsrätten har hon därför rätt till ersättning för förlorad arbetsinkomst och framtida livränta.
När det gäller ersättning för lyte och men skriver tingsrätten att det framgår av ett antal läkarutlåtanden att kvinnans men är av bestående art. En läkare har i sitt utlåtande angett att en invaliditet på 10-15 procent bedöms som rimlig. Tingsrätten anser därför att patientskadan har orsakat kvinnan en invaliditetsgrad på 10 procent.
Tingsrätten dömer nu LÖF till att totalt betala 147 300 kronor för lyte och men, 717 864 kronor för förlorad arbetsinkomst och 123 107 kronor per år i livränta till dessa att kvinnan fyller 65 år – vilket motsvarar drygt 2,6 miljoner kronor.
LÖF ska dessutom betala kvinnans rättegångskostnader på cirka 240 000 kronor.
Foto: Andre Shurtleff/TT
