En kvinna hyrde sedan 1996 en hyresrätt om närmare 400 kvadratmeter i centrala Stockholm med en månadshyra om 35 000 kronor. Det förekom flera tvister mellan parterna och de kom slutligen i början av 2003 att reglera samtliga mellanhavanden genom ett avtal.
I detta ålades kvinnan avflytta från lägenheten senast den sista maj samma år och hyresvärden skulle till kvinnan utbetala ett förlikningsbelopp om 1,35 miljoner kronor, samtidigt som någon hyra inte skulle utgå för perioden januari-maj. Kvinnan hade emellertid i slutet av 2002 ingått ett bodelningsavtal vari hennes man tillskiftades hyresrätt för lägenheten, och hyresrätten överläts också genom medgivande från Svea hovrätt 2005.
Hyresvärden väckte talan mot kvinnan och yrkade att hon skulle åläggas att återbetala förlikningsbeloppet samt att även erlägga obetald hyra om 175 000 kronor avseende den period som enligt parternas förlikningsavtal skulle vara hyresfri.
Tingsrätten konstaterade att det måste ha stått klart för kvinnan, som själv bedrev juridisk verksamhet, att hyresvärden ingått förlikningsavtalet endast under förutsättning att bolaget skulle återfå lägenheten. Det framstod enligt rätten som uppenbart att avtalet inte hade ingåtts och att någon förlikningslikvid aldrig hade betalats om bolaget vetat att mannen övertagit hyresrätten och avsåg att bo kvar i lägenheten. Det hade under dessa omständigheter ålegat kvinnan att upplysa hyresvärden om de rätta förhållandena, vilka hon istället förtigit. Förlikningsavtalet var således ogiltigt på grund av svek och käromålet bifölls i sin helhet.
Hovrätten avvisade senare ett yrkande från kvinnan om att samtliga prestationer skulle återgå, då detta yrkande framställts först i hovrätten. I övrigt gjorde domstolen ingen annan bedömning än underinstansen och avslog kvinnans överklagande. Kvinnan ålades därmed att ersätta värdens rättegångskostnader i såväl tingsrätten som hovrätten.
Högsta domstolen, HD, beslutar nu att inte meddela prövningstillstånd i målet. Hovrättens avgörande står därmed fast.
