Förköpslagen infördes 1 januari 1968 som ett led i de dåvarande markpolitiska programmen. De huvudsakliga syftena bakom lagen var att förhindra oförtjänta markvärdestegringar, underlätta den kommunala planeringen och ge kommunerna ett instrument som underlättade en mer aktiv och långsiktig markpolitik.
Förköpslagens innebörd
Förköpslagen ger kommunen möjlighet att vid vissa fastighetsförsäljningar träda in i köparens ställe enligt kontraktsvillkoren. Förköp är en lindrigare form för fastighetsägarna än expropriation eftersom förköp görs när fastighetsägarna är villiga att sälja medan expropriation genomförs med tvång. Säljaren erhåller samma ersättning som om han hade sålt till den ursprunglige köparen medan den ursprunglige köparen endast får sina eventuella utlägg i samband med köpet ersatta av kommunen.
Det är inte alla fastighetsförsäljningar som berörs av den kommunala förköpsrätten. Kommunen kan exempelvis inte förköpa fastigheter som har en areal understigande 3000 kvadratmeter och som är bebyggda med småhus och huset är inrättat till permanentbostad eller bostad för fritidsändamål. Kommunen kan inte heller utnyttja sin förköpsrätt om nära släktskap föreligger mellan säljare och köpare eller om det allmänna är säljare.
När en fastighet som berörs av förköpsrätten säljs skall kommunen underrättas för att kunna ta ställning till förköpsfrågan. Den administrationen detta innebär för kommunerna och inskrivningsmyndigheten kritiserades av vissa remissinstanser redan i förarbetena till förköpslagen, dock ansågs nyttorna med lagen överväga kostnaderna.
Nyttjande av förköpslagen
Enligt lagfartsstatistik från Statistiska Centralbyrån från år 1976 (äldre statistik saknas) och framåt har antalet genomförda förköp i princip minskat varje år, se figur 1. Detta kan bero på många faktorer varav en kan vara att kommunerna runt 1970-talet förvärvat en god markreserv vilket senare lett till ett minskat förvärvsbehov, särskilt med nyttjande av tvångsmedel. Ytterligare en bidragande orsak till minskningen är att inställningen till tvångsförvärv har förändrats samt att vissa kommuner numera har som policy att inte äga mark för exploatering. Den fortsatta beskrivningen kommer att koncentras på Skåne län där minskningen av antalet genomförda förköp följer samma mönster som för Sverige i helhet. Tidsperioden som varit mest intressant för vår undersökning är den mellan år 2000 och 2006. Under denna tidsperiod har de skånska kommunerna genomfört 14 förköp.
Figur 1: Antalet genomförda förköp i Sverige mellan år 1976 och 2006
Förköpshantering i Skåne län
Antalet förköpsärenden som de skånska kommunerna handlagt har stadigt ökat sedan år 2001, se figur 2. Totalt har kommunerna handlagt ungefär 32 500 förköpsärenden mellan år 2000 och 2006. Majoriteten av de intervjuade företrädarna för de 33 skånska kommunerna var vidare positivt inställda till förköpslagen, något som kan tyckas märkligt då endast 14 förköp gjorts på ungefär 32 500 prövande ärenden. Företrädarna framhöll dock att lagen medförde andra nyttor som till exempel att de får information om vilka aktörer som köper och säljer, attraktiviteten på marknaden och prisförändringarna när de prövar förköpsärenden. Vidare menade de att förköpslagen fungerar som en bra informationskälla kring försäljningsbenägna fastighetsägare och att den är ett bra påtryckningsmedel för att få till stånd frivilliga försäljningar till kommunen. De negativa åsikterna kring förköpslagen handlade främst om det administrationsarbete den medför samt att den innebär ett tvångsingrepp.
Generella avståenden innebär att en kommun på förhand avstår från sin förköpsrätt för ett visst område eller en viss typ av fastigheter. Införandet av generella avståenden föreslogs i betänkandet till förköpslagen (SOU 1968:23 s. 24, 6 §) men i propositionen (1968:868) fann man att generella avståenden medförde sådana olägenheter att det inte infördes i lagen.
Det har från politiskt håll framförts en del kritik mot förköpslagen. Under 2000-talet har det inlämnats två motioner med förslag om att avskaffa den kommunala förköpsrätten, vilka båda avslagits. Det pågår för närvarande en utredning där Boverket fått i uppdrag av regeringen att utreda om det föreligger något behov av en förköpslagstiftning eller om denna är i behov av förändring.
