Efter konkursen av en stor svensk golfresort åtalades dess företrädare för grova skattebrott och bokföringsbrott. Nu döms han till tio månaders fängelse och meddelas näringsförbud i tre år.
En 50-årig man döms till tio månaders fängelse för bland annat försvårande av skattekontroll, grovt brott, och bokföringsbrott vid fyra tillfällen. Han meddelas även näringsförbud under tre år räknat från det att beslutet vunnit laga kraft.
Enligt åtalet har mannen uppsåtligen alternativt av grov oaktsamhet åsidosatt bokföringsskyldigheten för golfresorten för räkenskapsåret 1 september 2015 till 31 december 2016. Detta ska ha skett i mannens egenskap av faktisk företrädare fram till den 6 december 2015, såsom styrelseledamot från den 6 december 2015 och såsom vd från den 11 december 2015 till och med den 9 september 2016.
Han ska under räkenskapsåret gjort överföringar till sig själv, sin hustru och sin sons bankkonton från bolagets bankkonto, utan att tillföra bokföringen underlag på de överföringar han gjort så att affärshändelserna kan bedömas med ledning av bokföringen. Enligt åklagaren har han därmed gett upphov till fara för att Skatteverkets kontrollverksamhet vid beräkning av skatt eller avgift allvarligt försvåras.
Överföringarna
Under räkenskapsåret fram till den 6 december 2015 överförde han drygt 1,1 miljon kronor och för tiden därefter överförde han 2,4 miljoner kronor sammanlagt drygt 3,5 miljoner kronor.
Enligt åtalet ska han även som faktisk företrädare för ett ägarbolag uppsåtligen åsidosatt bolagets bokföringsskyldighet genom att underlåta att löpande bokföra uppkomna affärshändelser och betryggande bevara räkenskapsinformation för tiden 16 oktober 2014 till och med den 31 augusti 2015, för räkenskapsåret 1 september 2015-31 augusti 2016, för räkenskapsår 1 september 2016 till den 15 november 2016, då bolaget försattes i likvidation samt underlåtit att senast den sista februari 2016 upprätta årsredovisning för räkenskapsåret 1 september 2014 till den 31 augusti 2015.
”Till följd härav kan inte rörelsens förlopp bedömas i huvudsak med ledning av bokföringen och inte heller ekonomiskt resultat och ställning per den 31 augusti 2015. Åsidosättandet har även gett upphov till fara för att Skatteverkets kontrollverksamhet vid beräkning av skatt eller avgift allvarligt försvåras”, har åklagaren uppgett.
Bolaget försattes i konkurs den 12 december 2016.
Nekat gärningarna
Den 50-årige mannen har förnekat gärningarna men godtagit att han var faktisk företrädare, styrelseledamot och vd för golfresorten. Han har också godtagit att han varit faktisk företrädare för det andra bolaget i vart fall fram till den 31 januari 2016. Vidare uppger den 50-årige mannen att överföringarna till hans, hans hustru och hans sons konto rörde sig om återbetalningar av privata utlägg åt bolaget.
Mannen menar att åklagaren har byggt sitt åtal på uppgifter från en tidigare affärsbekant och delägare av golfresorten som ville ta över denna. En tvist rådde om vem som faktiskt ägde aktierna i golf-resorten. Han uppger att han har lämnat bokföringen en kvinna som skulle sammanställa den inför årsredovisning. Därefter hämtade rekonstruktören denna men överlämnade detta till en anställd till den tidigare affärskollegan.
Konkursförvaltare ville ha underlag
Konkursförvaltaren har senare vittnat om att han upprepade gånger kontaktat 50-åringen kring banköverföringarna för att han behövde se kvitton eller annat underlag för transaktionerna för att kunna bedöma om bolaget hade någon redovisningsfordran mot 50-åringen eller inte. Han återkom aldrig med kompletteringar.
Tingsrätten bedömer att 50-åringen aldrig tillfört bokföringen något underlag för överföringarna.
”Hans uppgifter om motsatsen är alltså en efterhandskonstruktion”, skriver domstolen.
Vidare uppger domstolen att det framstår som svårförklarligt att affärsbekanten ville komma åt ägandet av golfresorten när 50-åringen så sent som i juni 2016 undertecknat årsredovisningen i bolaget för räkenskapsåret 16 juni 2014 till den 31 augusti 2015. I redovisningen sägs det nämligen att bolaget är ett helägt dotterbolag till den affärsbekantes bolag.
”Inte heller finns det några uppgifter i redovisningen som tyder på att N.N (50-åringen reds. anm.) hade haft utlägg för bolaget”, skriver domstolen.
Vidare skriver domstolen att 50-åringen har som företrädare för bolaget känt till bokföringsskyldigheten och vad som ålegat honom i detta avseende och insett faran för att Skatteverkets kontrollverksamhet vid beräkning av skatt allvarligt försvårades utan underlaget.
”Det finns inte utrymme för annan bedömning än att han agerat med uppsåt”, skriver domstolen som skriver att han ska dömas för gärningen.
”Åklagaren har gjort gällande att brottet är att bedöma som grovt, då det avsett betydande belopp. Tingsrätten instämmer i detta. Brottsligheten har avsett ett särskilt högt belopp och har avsett överföringar till N.N själv och till hans närstående eller närstående bolag. Vid en helhetsbedömning anser tingsrätten att brottet bör rubriceras som grovt”.
Straffvärdet
Domstolen uppger att den brottslighet som 50-åringen döms för har ett straffvärde som motsvarar omkring tio månaders fängelse. Enligt domstolen är inte 50-åringen längre bosatt i Sverige och får inte längre vistas här av skattemässiga skäl hur ofta eller hur länge han vill.
”Villkorlig dom eller skyddstillsyn i förening med samhällstjänst framstår därför inte som lämpligt. Det finns följaktligen inte någon möjlighet att välja något annat straff än fängelse. Brottsligheten har ägt rum för omkring sju år sedan. Det är en i förhållande till brottets art ovanligt lång tid. Tidsutdräkten har delvis berott på omständigheter som kan läggas N.N till last och har inte beaktats förmildrande vid straffmätningen. Straffet bestäms enligt straffvärdet till fängelse i tio månader”, skriver domstolen.