Av utredningen framgår att båtägarna inte har avskurits från sin besittning över båtarna då dessa inte placerats inom ett inhägnat område. Tvärt om var det enligt avtalet båtägarna själva som ansvarade för vård, tillsyn och bevakning av båtarna under vinterförvaringen. Att företagets personal skulle ingripa om de upptäckte att något var fel innebar enligt tingsrätten inte att företaget hade någon form av vårdplikt.
Däremot ansvarade företaget för själva uppallningen; att den valda metoden var tillförlitlig samt att båtarna lagts upp säkert inom ramen för denna metod – till exempel kontroll av materialet i bockarna och val av antal sidostöttor med hänsyn till båtens längd.
Klart är att företaget hade att ta med i beräkningen anbringandet av täckställningar på de vinterupplagda båtarna, men företaget hade enligt tingsrätten samtidigt rätt att förutsätta att ställningarna inte var högre än vad som är normalt för varje båttyp.
Enligt tingsrätten var det rimligt att ålägga båtägaren ett ansvar för de åtgärder han själv vidtagit med båten efter uppallningen; till exempel genom att komplettera med ytterligare sidostöttor om han förser båten med en täckställning med stort vindfång, samt att under uppställningstiden själv kontrollera köl- och sidobockar.
Tillförlitlig utredning saknades enligt tingsrätten om täckställningarnas storlek och även om hur de anbringats. Det framstod mot den bakgrunden inte som klart mer sannolikt att företagets underlåtenhet att spika fast kilarna och förse båtarna med fler sidostöttor hade hindrat båtarna från att falla omkull än att de ändå hade gjort detta på grund av täckställningarnas beskaffenhet.
Utredningen ger inte heller vid handen att det är klart mer sannolikt att företagets metod var så undermålig att den med hänsyn till vad företaget hade rätt att förvänta sig beträffande täckställningars vindfång kan kallas för vårdslös än motsatsen. Käromålen ogillades därför av en oenig tingsrätt.
En ledamot var skiljaktig beträffande domskälen och anförde sammanfattningsvis att det ålegat företaget att efter jämkning av avtalsvillkor visa att den använda uppallningsmetoden var tillförlitlig. Företaget har enligt ledamoten inte gjort detta, och heller inte visat att båtarna försetts med oförutsebart stora täckställningar. Käromålet borde därför bifallas.
Hovrätten fastställer tingsrättens domslut. Försäkringsbolaget, som i rättsprocessen trätt in i båtägarnas ställe, ska därmed ersätta företaget för dess rättegångskostnader med 172 500 kronor för 72 timmars arbete.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
