Mannen anför att han den 1 september då Nokia ändrade avtalet så att han fick behålla 20 procent av tilldelningen oavsett om han slutade eller inte – förvärvat värdepapper i form av optioner i Nokia. Resterande del av hans optionsinnehav måste anses vara värdepapper senast den 1 januari 1996 när ytterligare 20 procent inte kunde återtas av Nokia. Att han fick återlämna övriga 60 procent när han slutade sin anställning i företaget förtar inte detta.
Hälften av vad som kom att bli hans tilldelning av optioner i Nokia måste anses vara värdepapper redan under tilldelningsårat 19995. Resterande del av hans innehav är därmed att anses som värdepapper året därpå, det vill säga 1996. Eftersom han inte nyttjat de optioner han erhöll har han heller inte tillgodogjorts någon intäkt. Han har redovisat optionerna vid de tillfällen han kommit att utnyttja dem, och har blivit föremål för förmögenhetsskatt.
Trots detta anser Stockholms länsrätt att optionerna är att anses om personaloptioner, samt att mannen genom att i sin självdeklaration inte upplyst om att han på grund av tjänst deltagit i Nokias optionsplan lämnat oriktig uppgift, och därför ska eftertaxeras och påföras skattetillägg. Kammarrätten i Stockholm gör ingen annan bedömning, och avslår överklagandet.
Ombud i kammarrätten var advokat Stefan Lindh, Advokatfirman Delphi & Co.
