Det var Miljö-, bygg- och räddningsnämnden i Kinda kommun som förelade ett bolag att ta bort en skylt med texten ”campingområdet är endast tillgängligt för campinggäster, entréavgift gäller”. Skylten hade satts upp i anslutning till den campingplats som bolaget driver.
Föreläggandet förenades med ett förbud om att sätta upp skyltar som på något sätt ”avvisar eller utestänger” allmänheten från badstranden vid campingen.
Hemfridszoner
Bolaget anser att allemansrätten för badplatsen är ”utsläckt” eftersom det saknas passager dit till följd av så kallade hemfridszoner – och att området är inneslutet i den omgärdade campingen.
Entréavgiften skulle enligt bolaget täcka kostnader för slitage och nedskräpning.
Bolaget överklagade beslutet till Länsstyrelsen i Östergötland som dock instämde i kommunens beslut med hänvisning till att skylten avvisar allmänheten från ett friluftsområde.
Betydelse för friluftsliv
Bolaget överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Linköping som slår fast att området får anses ha betydelse för friluftslivet med tanke på att det – enligt båda parter – är välbesökt av badgäster.
Mot bakgrund av att det är fråga om camping får hemfridszonerna enligt domstolen anses vara begränsade.
Förvaltningsrätten skriver.
”Användningen av den befintliga passagen ned till badplatsen kan därför inte anses inkräkta på hemfridszonerna och inte heller anses olovlig i den mening som avses i 12 kap. 4 § brottsbalken. Det kan därför inte heller anses uppenbart att allmänheten inte får använda passagen eller vistas vid badplatsen.”
Skyltlagens krav
Enligt förvaltningsrätten går det inte att undanta skylten från skyltlagens krav på tillstånd med hänvisning till att ”den har satts upp för att motverka störningar och nedskräpning”.
Skylten ger enligt förvaltningsrätten intrycket av att allmänheten saknar tillträde och skylten kräver tillstånd.
Kommunen har därmed agerat rätt och bolagets överklagande avslås därför.
