En 18-årig man dömdes våren 2006 i tingsrätten i det så kallade Högsbymålet till fyra års sluten ungdomsvård och utvisades med anledning av det hedersrelaterade mordet på en 20-årig man som begåtts då den tilltalade var 17 år.
20-åringen, som velat gifta sig med den tilltalade mannens syster, påträffades död i hennes familjs lägenhet hösten 2005 och hade då bland annat utsatts för omfattande knivvåld och skållats i ansiktet med het olja.
Tingsrätten fann det ställt utom rimligt tvivel att det var 18-åringen som hade utfört gärningen men ogillade åtalet mot hans medtilltalade föräldrar, även om rätten var splittrad. Majoriteten fann att föräldrarna, även om 18-åringen inte ansågs kunna ha utfört gärningen på egen hand, varken kunde dömas som medgärningsmän, som anstiftare eller för sin underlåtenhet att förhindra 18-åringen i hans handlande.
Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Två nämndemän var skiljaktiga och ansåg att 18-åringens föräldrar skulle dömas som medgärningsmän.
Högsta domstolen meddelade inte prövningstillstånd, men beviljade senare 18-åringen resning och fann även att resning skulle beviljas till men för syskonens föräldrar.
HD tog bland annat fasta på att mannen ändrat sin utsaga och angivit sina föräldrar som gärningsmän, vilket ansågs vinna stöd av den tekniska utredningen i målet. Målet återförvisades därför till hovrätten för ny behandling.
Sonen lämnade där en väsentligen ny utsaga där han bland annat beskrev hur 20-åringen lurats till familjens bostad under förespeglingen att han skulle få gifta sig med dottern och hur han, väl där, hade angripits av föräldrarna.
Mamman ska enligt sonen först ha kastat en gryta med het olja över 20-åringen och pappan ska därefter slagit honom med ett baseballträ och ett järnrör, samt stuckit honom upprepade gånger med en kniv samtidigt som mamman höll fast honom.
Själv ska sonen förhållit sig passiv och, trots uppmaning från sin pappa, inte kunnat förmå sig själv att delta i våldet. Efter gärningen hade sonen övertalats att ta på sig ansvaret för gärningen, eftersom han var ung och skulle få en mild påföljd, uppgav han.
Hovrätten finner nu att föräldrarna ska dömas som gärningsmän för mordet, som de anses ha begått tillsammans och i samförstånd. Domstolen tar bland annat fasta på de brännskador som mamman i familjen ådragit sig och som hon inte kunnat lämna någon förklaring kring samt blodavtryck som lämnats efter pappans skor i omedelbar anslutning till den döda kroppen.
Rätten understryker vidare att sonens nya utsaga vinner stöd av de kriminaltekniska och rättsmedicinska undersökningarna i målet samt av övrig utredning och att den kan läggas till grund för bedömningen i målet.
Hovrätten konstaterar vidare att det inte framkommit något annat realistiskt motiv till gärningen, som avsett att skända offret, än det som haft anknytning till familjens kulturella bakgrund och som baserats i att dotterns otillåtna relation med den mördade mannen förstört familjens heder.
I fråga om sonens eget ansvar understryker domstolen att det saknas stöd för att han skulle ha deltagit i våldet eller hindrat 20-åringen från att lämna bostaden. Att han varit närvarande då gärningen begicks och att han känt viss sympati för gärningen är inte tillräckligt för att han ska kunna bedömas som medgärningsman, understryker rätten.
Domstolen konstaterar dock att sonen enligt egen utsaga, på uppmaning av sin pappa, hämtat och lämnat över den kniv som använts vid gärningen, efter att våldet mot 20-åringen inletts och han kan därmed inte undgå ansvar för medhjälp till gärningen.
Mot bakgrund av att pappan tagit ifrån sonen kniven efter att han själv vägrat använda den finner dock rätten att det endast varit frågan om medverkan i mindre mån. Hovrätten anser vidare att sonen haft ett begränsat utrymme för att motsätta sig sin fars vilja och finner mot denna bakgrund att det föreligger sådana omständigheter som omfattas av 23 kap. 5 § brottsbalken och som kan medföra straffnedsättning.
Föräldrarna döms nu, efter den straffskala som gällde för mord före 1 juli 2009, till tio års fängelse. Hovrätten finner visserligen att gärningen präglats av sådan hänsynslöshet och råhet som skulle ha kunnat motivera livstids fängelse men anser att tio år är en tillräcklig påföljd, då föräldrarna även utvisas på livstid.
Sonens påföljd, som redan är verkställd, bestäms till sluten ungdomsvård i ett år och fyra månader.
Hovrätten avvisar dock de skadeståndsyrkanden som riktats mot föräldrarna, eftersom resning aldrig beviljats i denna fråga. Rätten finner heller ingen anledning att sätta ned det skadestånd som hovrätten genom tidigare dom förpliktat sonen att utge.
