De två föräldrarna dömdes i Nacka tingsrätt till fängelse respektive skyddstillsyn för att ”tillsammans ha medverkat till att deras barn inte kommit ur ett svälttillstånd”.
De dömdes också för att ha skiljt barnet, som var omhändertaget av socialtjänsten, från den som vårdade barnet enligt den lagstiftningen.
Hovrätten frikänner dem nu helt.
Paret åtalades för att ha orsakat att barnet, som vid tidpunkten var 1,5 år gammalt, svält eller svår svält vilket lett till att barnet inte gick upp i vikt. Enligt åklagaren berodde detta på att föräldrarna gett barnet ”kost med otillräckligt näringsinnehåll.”
Efter att barnet senare omhändertagits av socialtjänsten enligt LVU hade de också, enligt åklagaren, ha ”skiljt barnet från den som vårdade det”.
De dömdes av tingsrätten för båda brotten. Pappan fick drygt ett års fängelse och mamman skyddstillsyn med samhällstjänst.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Frikänns helt
I dag frikändes de båda helt av Svea hovrätt. Hovrätten anser att det är visat att barnet har stagnerat i vikt under den åtalade tiden.
Däremot menar hovrätten att åklagaren inte bevisat påståendet om att viktstagnationen har berott på att föräldrarna gett barnet för energifattig kost. Anledningen, skriver Svea hovrätt, är att barnet mycket tidigt har visat en ovilja att äta vilket föräldrarna sökt hjälp för och att det är ”oklart hur detta påverkat viktstagnationen.”
Hade inte verkställts
Vad gäller åtalspunkten om egenmäktighet med barn så gällde det att föräldrarna cirka ett halvår efter att barnet omhändertagits av socialtjänsten skulle ha skiljt barnet från den som vårdade det.
Men hovrätten konstaterar att brottet förutsätter att någon, person eller institution, ”reellt vårdar barnet enligt aktuell lag och att så inte var fallet under den åtalade tidsperioden”. Detta eftersom socialtjänstens beslut om placering i ett jourhem ännu inte hade verkställts.
