Den 36-årige mannens arbetsgivare upptäckte i slutet av 2013 att han hade misstänkt barnpornografiskt material i sin arbetsdator. Polisen genomförde kort därefter en husrannsakan i 36-åringens bostad som han delade med sin dåvarande sambo och hennes två döttrar födda 2004 och 2007.
Vid husrannsakan påträffade polisen mer barnpornografiskt material – bland annat sådant som 36-åringen själv producerat genom att spela in och fotografera övergrepp mot de båda flickorna.
36-åringen erkände att han utsatt flickorna för övergrepp, men förnekade att någon form av penetration hade förekommit och uppgav att han trott att flickorna sovit - även om han insett i efterhand att det nog inte var så.
Mannen åtalades vid Linköpings tingsrätt som dömde honom till nio års fängelse för bland annat upprepade fall av grov våldtäkt mot barn och för grovt barnpornografibrott.
Tingsrätten konstaterade bland annat att det redan av mannens egeninspelade material var bevisat att penetration förekommit – någonting som också stöddes av vittnesmål från den nu nioåriga flickan. Tingsrätten slog därmed fast att det var styrkt att han under cirka ett halvårs tid hade utsatt sina styvdöttrar för upprepade övergrepp.
Han hade spelat in flera av övergreppenoch även låtit den 26-årige mannen se vissa övergrepp ”live” via webbkamera – fast på en helt annan ort. Även 26-åringen stod därför åtalad för medhjälp till grov våldtäkt mot barn.
Åklagarens gärningsbeskrivning mot 26-åringen löd:
”X (26-åringen), som befunnit sig i Uddevalla kommun, har deltagit i övergreppen samt påverkat och stärkt Y (36-åringen) i hans gärning genom att se på övergreppen via Skype och genom alt i chatt uttrycka sig uppmuntrande och ange önskemål om vilka sexuella handlingar Y ska göra mot barnet.”
26-åringen dömdes för medhjälp till grov våldtäkt mot barn och för grovt barnpornografibrott till fem års fängelse.
Göta hovrätt fastställer nu den fällande domen mot den 26-årige mannen. Hovrätten skriver.
”Försvaret har invänt att X inte kan dömas för medhjälp till våldtäkt eftersom våldtäkt är ett s.k. egenhändigt brott, det vill säga att endast den som utfört den straffbara handlingen kan straffas som gärningsman. Den frågan är visserligen omdiskuterad och något avgörande från Högsta domstolen finns inte. I doktrinen har under senare år framförts den åsikten att det, inte minst efter senare års lagändringar, numera finns goda skäl att överge idén om våldtäkt som ett egenhändigt brott, se bl.a. Nils Jareborg, Brotten mot person och förmögenhetsbrotten 2010 s. 91 och Suzanne Wennberg i Juridisk tidskrift 2002-03 s. 592 ff. Frågeställningen saknar emellertid enligt hovrättens mening betydelse när det, som i detta mål, är fråga om medhjälp och inte medgärningsmannaskap.”
Foto: TT
