Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Fokusera på båda sidorna av sexbrott nu när du har blivit justitieminister, Morgan Johansson”

Debatt
Publicerad: 2014-10-07 14:01

DEBATT – av William (Billy) Butt, f d skivbolagsdirektör

 

I sitt budskap om att sexualbrottslagstiftning skall skärpas går Stefan Löfvéns självutnämnda feministregering den allmänna rättsuppfattningen till mötes. Det betyder att fler sexbrottslingar kan komma att lagföras.

Det låter betryggande men frågan är huruvida den nye justitieministern Morgan Johansson kommer att koncentrera sina krafter på lagändringarna eller om han först vågar städa upp bland alla lik i fru Justitias smutsiga garderob genom att göra det lättare för felaktigt dömda att få resning? Kommer han att ge Högsta Domstolen och Riksåklagaren möjligheter att kunna åsidosätta orubblighetsprincipen för sanningsprincipen så att resningskraven sänks något och tvivelaktiga domar – oavsett om de är friande eller fällande – kan bli föremål för resning?

Kommer Morgan Johansson att också att se till att företrädare för rättsväsendet utför mer godtagbara utredningar och förundersökningar i sexmål än de gör idag?

Det sägs att 90 procent av alla sexbrottsanmälningar i Sverige läggs ned utan att lagföring sker. I de fall som når rättssalarna finns det alltför många som resulterar i utslag som inte överensstämmer med den allmänna rättsuppfattningen. Resultatet är att det går en hel del ostraffade våldtäktsmän på Sveriges gator och torg samtidigt som en hel del kvinnliga offer för sexbrott går utan upprättelse.

Att Morgan Johansson prioriterar dessa nu är rätt men i sin strävan att upphöja rättstryggheten för brottsoffer får han inte blunda för behovet att granska det svenska rättsväsendets förflutna i sexualbrottmål – för den är inte särskilt imponerande.

Reglerna om parters rättigheter enligt Europakonventionen 6:e artikel har inte alltid följts och många utredningar sker på tvivelaktiga sätt på grund av polisens brist på kompetens såväl som avsaknad på objektivitet i utförandet av förundersökningar i sexualbrottmål där ord står mot ord och övriga bevis i princip saknas. Det finns ett akut behov av utbildning för rättsväsendets företrädare i det sexuella samspelet mellan medborgarna i dagens moderna samhället.

Jag vill uppmana Morgan Johansson att inse att detta är precis lika viktigt som att skärpa lagen om sexualbrott i 6 kapitlet Brottsbalken.  Lagändringen har ingen funktion om företrädarna som skall tillämpa den saknar kompetens.

Att polisen, åklagarna och domstolarna inte alltid är att lita på i sexualbrottmål är idag ett känt faktum i Sverige. Sedan mitten av 1990 talet har justitiemord inträffat i dessa svårbedömda mål nästan på löpande band. Sedan JK:s rapport ”Felaktigt Dömda” (2006) – där han redovisade ett dussintal justitiemord av vilka flera handlade om sexmål – har en rad till felaktiga domar uppdagats. Det mest uppseendeväckande fallet handlar om ett resningsfall i år där en man fick sitta i fängelse i tio år innan rättsväsendet kom på att han var oskyldigt dömd! 

Med undantag av fallet Thomas Quick är det mest kända resningsfallet Joy Rahman där Högsta Domstolens ledamöter var oense och det blev ett 3/2-beviljande. Men vad sägs om den morddömde Ari Mattinen som fick ett 3/2-avslag i sin första resningsansökan (2007) och ett 4/1-avslag i sin andra ansökan (2010). När tre av Högsta Domstolens justitieråd – det vill säga en femtedel av hela uppsättningen i landets högsta instans – anser att Mattinen bör få resning, då borde han få resning! Att han inte beviljats resning tyder på ett allvarligt systemfel.

För att en resningsansökan skall tas upp till prövning krävs att de åberopade nya omständigheterna skall ha ett starkt och icke tidigare känt nyhetsvärde. Men ibland händer det – trots att nyhetskravet uppfylls – att den nya omständigheten som åberopas ändå inte räcker för resning. I sådant fall borde den, och alla andra nya omständigheter som uppfyllt nyhetskraven i tidigare resningsansökningar läggas ihop och fungera som ”kollektiva” nya omständigheter i sökandens nästa resningsansökan.

Men så sker inte alltid. Rättegångsbalkens 58:e kapitel talar om nya omständigheter som icke varit kända av den dömande domstolen och inte om hur dessa omständigheter skall anses vara förbrukade under sökandens resa mot resning i sina flera ansökningar. När en stark omständighet åberopas bör alla andra tidigare åberopade omständigheter som då var nya också ingå i bedömningen. Men så sker inte alltid.

I Högsta Domstolens resningsmål nr Ö 2125-09 skriver det skiljaktige justitierådet Göran Lambertz följande:

”På grund av omständigheter och bevis som har förebragts i de olika resningsärendena kan tillförlitligheten ifrågasättas beträffande väsentliga uppgifter från flera av målsägandena. Om allt material hade lagts fram i ett sammanhang hade det enligt min mening funnits synnerliga skäl att på nytt pröva sökandens skuld. ”

Här menar Lambertz att alla nya omständigheter som åberopats i tidigare resningsansökningar talar för att målsägandenas uppgifter kan ifrågasättas men att resning hade bara kunnat beviljats om alla nya omständigheter hade presenterats i en och samma resningsansökan.  Men visserligen bör alla nya omständigheter beaktas, oavsett när de presenteras så länge de presenteras efter att domen vunnit laga kraft? 

Här finns en nöt som Morgan Johansson och hans kollegor bör ägna sig åt att knäcka.

Ett annat problem i resningsärenden är att det alltid är samma motpart – det vill säga Riksåklagaren. Det kanske vore värt att överväga att i upprepande resningsansökningar från samma sökanden sprida uppgiften olika åklagarkammare så att det blir olika åklagare som fungerar som motpart i olika resningsärenden. På så sätt skulle objektivitet troligen råda mer från varje ansökans motpart än dagens system där Riksåklagaren använder sig av en och samma mall och som nästan alltid innehåller samma typ av yttrande, som i sin tur nästan alltid slutar med ett stöd för orubblighetsprincipen.

Jag har svårt att tänka mig att den nya regeringen vill att man ska dömda oskyldiga för sexbrott. Jag vet också att det inte finns någon vilja bland feministerna att oskyldiga män ska straffas för sexbrott som inte har begåtts. Men alltför många felaktiga domar i sexmål har nu pågått under de senaste två decennier och det är dags att problemet tas på allvar.

Därför uppmanar jag Morgan Johansson att tillvarata allas intressen i sexualbrottmål istället för att hamna i fällan av att bara fokusera på den populistiska sidan.

Stefan Wahlberg
stefan.wahlberg@blendow.se

Dela sidan:
Skriv ut: