Stenhammar har i sin avhandling, ”Riktade FN-sanktioner och rule of law i folkrätten”, utifrån allmänna folkrättsliga grunder analyserat den kritik som riktas mot FN:s ekonomiska sanktioner samt huruvida dessa sanktioner är rättsenliga enligt gällande folkrätt och principen om rule om law.
– Riktade FN-sanktioner har i många människors ögon kommit att framstå såsom oförenliga med de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna, säger Stenhammar.
Enligt Stenhammar består diskussionen om riktade FN-sanktioner av två frågeställningar, dels vem som kan vara primärt föremål för FN-sanktioner, dels vilka enskilda och andra privata rättssubjekt som drabbas av sanktionerna eftersom de i folkrättslig mening är anknutna till det primära föremålet. Sinnebilden är att det primära föremålet är en av FN:s medlemsstater och de som drabbas är den statens undersåtar och de som vistas eller verkar på dess territorium.
– Om kapitel VII i FN-stadgan förstås mot bakgrund av krigets lagar istället för som någon slags rättskipning kan primära föremål för FN-sanktioner vara även ickemedlemsstater och till och med icke-statliga enheter, säger Stenhammar.
Mot bakgrund av FN-stadgans ändamål att stoppa krig undersöks i avhandlingen om inte det kollektiva säkerhetssystemet i kapitel VII i FN-stadgan, vilket riktade FN-sanktioner är en aspekt av, borde behandlas som en form av ekonomisk krigsföring. Stenhammar kommer till slutsatsen att en sådan behandling borde ske.
– De riktade FN- sanktionerna måste således betraktas utifrån den mer tillåtande krigstida folkrätten och inte utefter de fredstida mänskliga fri- och rättigheterna, säger Stenhammar.
Enligt den i avhandlingen genomförda undersökningen visar det sig att de riktade sanktionerna håller sig väl inom ramen för ekonomisk krigsföring såsom det bedrevs under de båda världskrigen.
– Mycket av den kritik som riktats mot sanktionerna förefaller vara missriktad de lege lata. Det torde inte vara realistiskt att förvänta sig att åtgärder som ska upprätthålla internationell fred och säkerhet skall vara förenliga med fredstida rättssäkerhetsstandarder, fortsätter Stenhammar.
Åsa Persson
