Antalet fängelsedömda som avviker från öppna anstalter har fördubblats på två år.
En förklaring är att Kriminalvården sedan 2017 drivit en strategi att öka antal klienter i öppen anstalt, rapporterar Sveriges Radio.
Det finns i dag 16 öppna anstalter från norr till söder. De har, till skillnad från de slutna anstalterna, inga murar och de intagna, som ofta är dömda för mindre allvarliga brott eller är i slutet på avtjänandet av sina straff, får röra sig fritt.
En reformering av reglerna för påföljdsbestämning?
I Tidöavtalet finns ett särskilt avsnitt om straffrättspolitiken. Siktet verkar vara inställt på att göra betydande förändringar bland annat när det gäller reglerna för påföljdsbestämning. Martin Borgeke tar upp vissa problem med den nuvarande regleringen som, menar han, en framtida revidering av påföljdsbestämningsreglerna gärna får omfatta.
Fördubbling
2016 inträffade det vid 15 tillfällen att de intagna på en öppen anstalt avvek från anstalten – förra året var antalet 31 tillfällen – mer än det dubbla, rapporterar SR.
Och enligt prognosen för 2019 så ser nivån från förra året ut att hålla i sig.
Jörgen From Nordin är enhetschef på Kriminalvårdens säkerhetsavdelning. Han säger till SR att det faktum att fler avviker ”inte är bra”, men att siffrorna trots det är på en ”acceptabel nivå”.
”Nivå vi kan leva med”
– Nu tycker vi att vi ligger på en nivå som vi kan leva med. För det handlar också om att den stora massan – vi har 800 platser i öppna anstalter – inte avviker, säger han.
När någon avviker från en anstalt efterlyses personen, och om personen kommer tillbaka, eller grips, förflyttas hen till en sluten anstalt. Däremot påverkas inte strafflängden – att rymma är inget brott.
90-talister
Av rymmarna är hälften födda på 90-talet, uppger SR. De flesta har eller har haft missbruksproblem.
– I stort sett alla kommer tillbaka. Hälften kommer tillbaks för egen maskin, hälften kommer tillbaks med polisens hjälp, säger Jörgen From Nordin till SR.
