Finanspolitiska rådet har lämnat sin årliga rapport Svensk Finanspolitik. I denna kritiseras bland annat elstödet till både hushåll och företag. Kritiken handlar om omfattningen av stödet, hanteringen och regeringens roll och bristen på öppenhet.
Finanspolitiska rådet lämnade under onsdagen den årliga rapporten Svensk finanspolitik.
I rapporten framgår det balen annat att ramverket följs men det finns brister i redovisningen De offentliga finanserna är i bra skick. Både sparandet och skulden är i linje med det finanspolitiska ramverket. Taken för de offentliga utgifterna har ändrats i samband med regimskiftet, vilket är enligt praxis. Det finns dock flera oklarheter i budgetpropositionen för 2023 (BP23).
”Det är svårt att förstå hur regeringen gör sin bedömning av finanspolitikens inriktning. En anledning till detta är att regeringen har bytt metod för beräkning av det strukturella sparandet. Trots att det är den viktigaste indikatorn redovisar regeringen inte hur metodbytet påverkar reformutrymmet och finanspolitikens inriktning. Det är anmärkningsvärt eftersom tydlighet är en hörnsten i ramverket”, skriver Finanspolitiska rådet.
Skarp kritik mot elstöden
Skarp kritik riktas även mot de beslutade elstöden, vilket är den största ekonomisk-politiska åtgärden.
Enligt det finanspolitiska rådet är elstöden alltför omfattande.
”Givet osäkerheten kring hur höga priserna på el skulle bli vintern 2022/23, samt de EU-regelverk som styr hur kapacitetsavgifterna får användas, var det rimligt att avisera ett visst elstöd i BP23. Rådet är dock kritiskt till elstödet för perioden november–december 2022, dels eftersom tidigare stöd täckte den perioden, dels för att priserna under perioden blev lägre än vad som befarades”, skriver det Finanspolitiska rådet.
Vidare konstaterar rådet att upprepade stöd kan skapa förväntningar om ytterligare stöd, vilket minskar drivkrafterna för att spara el och energieffektivisera.
”Återkommande stöd för höga elkostnader bör därför undvikas. Än mer tveksamma är elstöden till företag. Företag kan ofta vältra över sina ökade kostnader på konsumenterna. De kan också skjuta på skatteinbetalningar och finansiera sig med lån. Dessutom har storförbrukare ofta långa fasta elavtal. Över ett visst förbrukningstak borde företag ha behövt styrka sina kostnader kombinerat med ett maxbelopp per företag”, skriver Finanspolitiska rådet.
För omfattande
Det Finanspolitiska rådet anser att elstöden blev sammantaget för omfattande och hänvisar till att stöden till hushållen innebar att elkostnaderna efter stöd blev mindre än under ett normalår i norra Sverige och ungefär som under ett normalår i södra Sverige.
”Stöd till utsatta hushåll och åtgärder för att förbättra ekonomins tillväxtpotential borde ha prioriterats. De senare lyste i princip helt med sin frånvaro i BP23”, menar det Finanspolitiska rådet.
Vidare anser rådet att regeringen borde ha antagit en tydligare roll i hanteringen av elstöden. Rådet menar att hanteringen av elstöden inte har varit bra.
”Frågor som i grunden är politiska har bollats mellan regeringen och olika myndigheter. Även om stöd av det slag vi sett bör undvikas bör regeringen se över hur liknande situationer med extraordinära kapacitetsavgifter ska kunna hanteras i framtiden”, skriver rådet.
Det finanspolitiska rådet riktar även kritik mot bristen på öppenhet kring elstöden. Information om elstöden och deras mottagare bör vara tillgänglig för granskning.
