”Finansministern stoppade Skatteverkets förslag till exitskatt – men så här skulle det kunna fungera”

DEBATT – av Peter Sundgren, jurist och redaktör för WebJournal on International Taxation in Sweden, WITS.

Såsom framgått av en artikel i DI Debatt den 25 mars har Magdalena Andersson stoppat genomförandet av det förslag till utflyttnings-/exitskatt som framlades av Skatteverket i slutet av november förra året.

Det var enligt finansministern framför allt två skäl som låg till grund för att inte gå vidare med förslaget.

Dels hade det under remissomgången framkommit synpunkter ”som visar på reella problem med genomförandet av generationsskiften utan att sälja delar av företaget vilket äventyrade familjeföretagens fortlevnad dels att förslaget försvårar för företagens utsändande av personal i samband med att dessa expanderar utomlands. Detta innebär att problemen med tioårsregeln kvarstår liksom det hot som detta utgör mot legitimiteten i det svenska skattesystemet…. Jag ser nu fram emot – och förutsätter – en konstruktiv dialog med företrädare för det svenska näringslivet om hur en reform av tioårsregeln bäst bör utformas för att säkerställa såväl finansieringen av gemensamma nyttor som konkurrenskraftiga och likformiga skatteregler.”

Som ett svar på finansministerns debattinlägg har Staffan Bohman, Näringslivets Skattedelegation, och Johan Fall, chef för Svenskt Näringslivs skatteavdelning, den 4 april i DI välkomnat finansministerns åtgärd att stoppa exitskatten.

”I grunden”, skriver Bohman/Fall, ”handlar exitskattefrågan om människors rörlighet i en globaliserad värld. Genom att utforma de fundamentala skattevillkoren så att det blir attraktivt att göra entré i Sverige och att stanna här kan vi stå oss väl i konkurrensen med andra länder.”

Man förklarar sig vidare givetvis beredda att bidra till en konstruktiv dialog kring beskattningen enligt tioårsregeln.

Av finansministerns och Bohmans/Falls uttalanden framgår att det framförallt är tre problem som måste beaktas vid utformandet av ett regelverk om beskattning av kapitalägare som flyttat utomlands.

För det första att en sådan lagstiftning inte äventyrar familjeföretagens generationsskiftesproblem genom att exitskatt uttas när egendom överförs benefikt genom arv/gåva/bodelning m.m. till en fysisk person som är bosatt utomlands. På denna punkt har kritiken mot Skatteverkets förslag varit särskilt stark.

För det andra att en utflyttning av en ägare av exitskatteomfattad egendom inte föranleder problem för svenska företag som skickar ut (aktieägande) anställda till utlandet för att expandera företagets verksamhet och marknader utomlands.

För det tredje att, som Bohman/Fall särskilt understryker, utforma de fundamentala skattevillkoren så att det blir attraktivt att ”göra entrè” i Sverige varmed åsyftas att göra det gynnsamt för utländska och särskilt kompetenta och entreprenöriella personer att investera och/eller bedriva verksamhet i vårt land.

I det följande skall presenteras ett förslag till utflyttningsskatt som tillgodoser de just nämnda kriterierna. Förslaget knyter an till den gällande 10-årsregelns principiella beskattningsanspråk men medför avsevärda lättnader i och förenklingar av beskattningen för utflyttande företagare jämfört med gällande rätt och Skatteverkets förslag.

Benefika överlåtelser till fysiska personer i utlandet
Alla funderingar om att införa exitskatt vid benefika överåtelser av egendom till personer i utlandet bör, som ovan antytts, överges. Särskilt övertygande är de synpunkter som flera remissinstanser framfört om att en sådan beskattning inte står i överensstämmelse med EUs principer om fria kapitalrörelser.

Utflyttningsbeskattning bör således endast komma ifråga beträffande faktiskt utflyttande aktieägare precis som är fallet beträffande den gällande 10-årsregeln.

(Skatteverkets förslag kastar ljus på hur avskaffandet av arvs- och gåvoskatten gjort det möjligt att genom benefika transaktioner överföra värdestegring på i princip all slags lös egendom till alla slags personer i alla slags utländska jurisdiktioner skattefritt).

Egendom som bör omfattas av exitskatt
Skatteverkets förslag innebar huvudsakligen att aktier och delägarrätter m.m. som en utflyttande aktieägare äger skulle omfattas av exitskatt om den vinst som en avyttring därav ger upphov till överstiger 100 000 kronor. Man uppskattade därvid att exitskatten skulle komma att omfatta cirka 1 000 – 2 000 utflyttande personer.

I syfte att, som det kan bedömas, starkt reducera antalet skattskyldiga bör dock övervägas att beskatta endast aktier i bolag som på ett eller annat sätt kontrolleras av en utflyttande aktieägare. Detta är bland annat fallet i den nederländska exitskattelagen där endast så kallad ”substantial holdings” skall beläggas med exitskatt. Med sådana holdings avses innehav av minst fem procent av ett företags aktier.

Av Skatteverkets förslag, se tabell 6.4. om offentligfinansiella effekter, har framgått att av den miljard kronor som förslaget årligen väntas inbringa är cirka 75 procent hänförligt till försäljningar av andelar i fåmansföretag. Och det är för övrigt just denna kategori företagsägare som, med utnyttjande av underprisöverlåtelser, etableringar av brevlådebolag i lågskatteländer m.m. , kringgår 10-årsregeln när de flyttar utomlands.

Denna begränsning av exitskatten återpeglas också i remissen från Lunds universitet som föreslår att ”med tanke på det syfte som angetts för utflyttningsbeskattning bör de tillgångar som ska träffas av utflyttningsbeskattning bestämmas med hänsyn till att uppkomna värden ska kunna hänföras till underliggande verksamhet som den skattskyldige har kunnat påverka och som har upparbetats i Sverige.”

Slutligen, och detta också i överensstämmelse med gällande rätt, bör utländska aktier som innehafts av någon som inflyttat till Sverige inte omfattas av exitskatt när denne flyttar ut. Alternativt, och i överensstämmelse med principen om Sveriges beskattningsrätt till värdestegring som sker under den tid aktieägaren är bosatt i Sverige, bör ingångsvärdet för utländska aktier tas upp till det värde de hade vid inflyttningen till Sverige.

En ytterligare fråga vad gäller Skatteverkets förslag som föranlett kritik från remissinstansernas sida är de svårigheter som uppkommer vid fastställande av marknadsvärdet av just onoterade aktier vid beräkningen av exitskatten.

Härvid bör dock följande observeras: Om avyttringen av aktierna, vilket ofta torde vara fallet, skett strax efter utflyttningen (och att därmed ingen nämnvärd ytterligare värdestegring skett av aktierna) samt försäljningspriset därvid överstiger det marknadsvärde som uppskattats vid utflyttningen för beräkningen av exitskatten kan ju detta sistnämnda uppskattade värde inte anses vara för högt.

Och vidare, om å andra sidan värdet av en tillgång som gett upphov till en utflyttningsskatt har sjunkit efter utflyttningen, ska värdenedgången, i överensstämmelse med EU-rätten, beaktas när exitskatten förfaller till betalning. En övervärdering av egendomens marknadsvärde som sker vid utflyttningstillfället ”återställs” med andra ord vid betalningen av exitskatten. Beaktas bör också det faktum att någon ränta ej tas ut på den exitskatteskuld som fastställs vid utflyttningen.

Skattskyldighet endast under tio år
Det väsentligaste inslaget i den exitskatt som här föreslås är att skattskyldigheten – också detta överensstämmelse med gällande rätt – endast skall gälla i tio år. Om man således har kvar egendomen tio år efter utflyttningen upphör exitskattskyldigheten.

Vidare, vilket också är ett grundläggande moment i förslaget, medges anstånd under tio år efter utflyttningen eller till dess aktierna säljs. Detta skall – återigen i syfte att åstadkomma överensstämmelse med vad som nu gäller enligt 10-årsregeln – gälla utflyttning till alla länder.

Någon distinktion i detta avseende som Skatteverket föreslagit, mellan EES-stater, länder med vilka vi har avtal om informationsutbyte och stater med vilka vi saknar sådana avtal bör således inte förekomma.

På detta sätt kommer en sådan exitskatteregel att i praktiken fungera precis som 10-årsregeln. Genom anståndet uppskjuts betalningen av exitskatteskulden till dess aktierna ifråga avyttras om detta sker inom tio år efter utflyttningen. Skatteförmågeprincipen upprätthålls därmed.

Som framgår redan av Skatteverkets förslag förfaller naturligtvis skattskyldigheten för exitskatt om aktieägaren återflyttar till Sverige under anståndstiden.

Att notera är att en exitskatt ofta blir lägre än den som följer av 10-årsregeln eftersom exitskatt endast omfattar den värdestegring som skett av egendomen ifråga fram till utflyttningstidpunkten men inte den värdestegring som därefter sker fram till avyttringen av egendomen.

Om således vinsten vid beräkningen av exitskatten vid utflyttningen beräknas till exempelvis en miljon kronor och skatten är 30 procent men vinsten därefter vid avyttringstillfället stigit till det dubbla, det vill säga 2 miljoner någon gång under den följande tioårsperioden, blir den effektiva exitskatten bara hälften – det vill säga 15 procent.

Denna samordning av exitskatt och det anstånd som föreslås medför att EU-rättens frihetsprinciper och luxemburgdomstolens rättspraxis om exitskatter inte utmanas.

Svenska företags utsändning av personal till utlandet
Såsom naturligtvis omedelbart kan konstateras skulle, tack vare återigen att skattskyldigheten och anståndet samordnas, en exitskatt av angiven modell aldrig att medföra några verkliga beskattningseffekter för företagare eller aktieägande anställda i svenska företag som flyttar eller skickas utomlands för sin arbetsgivares räkning.

För övrigt torde det vara ganska sällan som personer som under en ofta förutbestämd och begränsad tid sänds ut för svenska företag kommer att bli exitskatteskyldiga över huvud taget eftersom de regelmässigt behåller sin skattemässiga bosättning och hemvist i Sverige under utsändningstiden.

Svenska företags kompetensförsörjning av personal från utlandet
Det tredje kriterium som måste iakttas beträffande en exitskatt är att den, som framhålls av Bohman/Fall, utformas så att den inte avskräcker utländska entreprenörer att göra entrè i Sverige.

Man måste med andra ord verka för att trygga kompetensförsörjningen från utlandet för svenska företag främst, som det framhållits från flera remissinstanser, för innovativa så kallade start-upföretag och liknande som kan ha svårt att betala konkurrenskraftiga löpande löneersättningar och arbetsgivaravgifer för denna kategori anställda och som i stället lockar dessa med olika slags delägarrätter i företaget.

I Stockholms Handelskammares remiss sägs sålunda att exitskatten kommer att försvaga svenska företags möjligheter att tillhandahålla delägarrätter som ersättning till sina medarbetare ”eftersom de globala talangerna inte är dumma – de inser att exitskatten gör det mindre lönsamt att bli delägare i en svensk startup eftersom man straffskattas den dagen man vill flytta från Sverige”.

En utförlig diskussion om exitskattens förment skadliga effekt förs i den remiss som avgivits av Swedish Private Equity and Venture Capital Association, SVCA. Eller rättare sagt det som framhålls i den 11-sidiga bilaga till remissyttrandet som för SVCAs räkning upprättats av Copenhagen Economics under rubriken ”The effects of introducing an exit tax in Sweden”. Däri sägs:

”The proposed exit tax might have some unintended adverse effects that are not accounted for in the impact assessment by Skatteverket. High Net-Worth Individuals (hereinafter HNWIs) are globally mobile and will most likely react to the exit tax:

• ·The mere discussions of an exit tax could imply that Swedish residents may accelerate plans to emigrate.
• ·Furthermore, highly productive foreigners considering moving to Sweden and Swedes living abroad, but considering returning to Sweden, might be discouraged.
• ·In general, the exit tax will increase the effecctive tax level for foreigners planning to live in Sweden for an extended period. For foreigners planning to stay in Sweden for a limited period, the exit tax might shorten their stay, as the rule may create significant kinks in the tax schedule of such individuals, i.e. serve as an incentive to emigrate just before the exit tax becomes effective.”

Till stöd för sina synpunkter hänvisar Copenhagen Economics särskilt till den erfarenhet som kan dras av den danska lagstiftningen om de förmånliga men tidsbegränsade regler som följer av den löpande inkomstbeskattningen av utländska forskare och nyckelpersoner som arbetar i Danmark, nämligen att knappast någon av dessa högavlönade immigranter stannar kvar i landet efter det att dessa skatteförmåner upphör.

Tyvärr innehåller dock rapporten ingenting om i vilken omfattning den danska exitskatten har haft för betydelse för dessa HNWIs benägenhet att arbeta i Danmark.

Med all respekt får invändas att betydelsen av en löpande inkomstskatts inverkan på den skattskyldiges benägenhet att ta anställning inte omedelbart kan jämföras med den inverkan en kapitalskatt har på samma skattskyldiga efter det att denne avslutat sin anställning och återvänt hem.

En väsentlig skillnad är ju att vederbörande inte vet eller kan vara säker på vid anställningstillfället om någon vinst över huvud taget kommer att uppkomma på delägarrätter han förvärvar den dag han återvänder till sitt hemland. Det finns också många andra icke-skatterelaterade faktorer som påverkar en människas beslut att ta anställning i ett annat land.

Vad som dock är mest anmärkningsvärt vad avser såväl Stockholms Handelskammares remiss och Copenhagen Economics’ rapport är vad som saknas däri. Således sägs inte ett ord om att en HNWI som efter avslutad tjänstgöring/bosättning i Sverige flyttar hem redan enligt nu gällande rätt, det vill säga enligt 10-årsregeln, förblir skattskyldig i Sverige för vinster på avyttringar av aktier efter ut-/återflyttning.

Redan idag måste med andra ord en hemvändande HNWI ta med i beräkningen att han vid en avyttring av sina aktier/delägarrätter blir beskattad i Sverige om avyttring sker inom tio år efter (åter)utflyttningen. Enligt vissa skatteavtal har Sverige dock nödgats sänka skattskyldighetstiden med några år.

Det andra mycket viktiga förhållandet som både Stockholms Handelskammare och Copenhagen Economics också glömt bort/ignorerat är att kapitalvinsten ifråga, och detta till skillnad från den lön vederbörande löpande erhållit under anställningstiden i Sverige, regelmässigt blir föremål för beskattning även i det land till vilket denne ut- eller återflyttar. Dubbelbeskattning alltså.

Den dubbla skatt som därvid uppkommer elimineras dock genom att (det nya) bosättningslandet enligt sin interna rätt eller skatteavtal med Sverige ger avräkning för exitskatt på samma sätt som idag gäller för den som efter utflyttning påförs skatt i Sverige enligt 10-årsregeln.

Om skatten i bosättningslandet är högre än den svenska skatten – ett näraliggande exempel är för övrigt just Danmark som har en progressiv skatt upp till 42 procent skatt på aktievinster – utgör den svenska skatten ingen merkostnad.

Om skatten i Sverige är högre blir den extra skattebördan skillnaden mellan skatten i hemlandet och den svenska skatten (ordinary credit). Det är således funktionen av den dubbla beskattningen och avräkningsförfarandet som avgör exitskattens slutliga effekt.

Beskrivningen av exitskatten som en ”straffskatt”, utan att redovisa den dubbla beskattningen av vinsten och hur den dubbla skatten elimineras enligt vad ovan just redovisats, är undermålig och allvarligt vilseledande. Man får hoppas att de (utländska) ”globala talanger” som Stockholms Handelskammare talar om inte heller är dummare än att de inser detta.

Dessutom uppkommer enligt Skatteverkets förslag exitskatt över huvud taget inte om den utländske expertens anställning och bosättning i Sverige varar kortare tid än fem år. Enligt 10-årsregeln uppkommer skattskyldighet efter utflyttning redan efter en dags bosättning i Sverige.

Det finns naturligtvis inget som hindrar att lagstiftaren, om man ytterligare vill förbättra förhållandena för inflyttande utlänningar, förlänger den angivna femårsperioden under vilken man kan arbeta i Sverige utan att bli skattskyldig till exitskatt. Vidare uttas inte exitskatt om vinsten på den exitskatteomfattade egendomen understiger 100 000 kronor medan skatt enligt 10-årsregeln saknar sådant gränsbelopp.

Även i detta avseende är det naturligtvis fullt möjligt att begränsa exitskattens räckvidd genom att höja detta gränsbelopp. I Norge är gränsbeloppet 500 000 norska kronor.

De, som det framstår, alarmerande synpunkter som utmålat exitskatten som en ny skatt som plötsligt kan komma att avskräcka utländsk kompetens från att söka sin lycka på den svenska arbetsmarknaden saknar fog. Om något medför exitskatten, som ovan förklarats, en icke obetydlig uppmjukning av 10-årsregelns beskattningseffekter när en aktieägare flyttar till utlandet.

Frågan om exitskattens kompetensförsörjningshämmande effekt är något som framhållits inte bara av Stockholm Handelskammare och Copenhagen Economics utan även av en lång rad andra (tunga) remissinstanser bland vilka kan särskilt nämnas Uppsala Universitet, Näringslivets Skattedelegation/Svenskt Näringsliv, Företagarna och SRF-konsulterna.

Men inte heller i någon av deras yttranden har beaktats effekterna av den redan gällande 10-årsregeln eller tagits hänsyn till den dubbla beskattningssituation som uppkommer när aktierna avyttras efter utflyttningen och den avräkning som därvid medges.

Slutligen bör framhållas att exitskatt införts av ett tiotal av våra främsta (konkurrent)länder och att detta veterligen inte negativt påverkat dessa länders förutsättningar att locka till sig utländsk expertis.

Avslutning
Liksom många andra länder upprätthåller Sverige ett beskattningsanspråk på värdestegring av aktier som ägt rum under den tid aktieägaren varit bosatt i vårt land och detta även under en rimlig tid efter det att aktieägaren lämnat landet. Vår lagstiftning härom infördes redan 1984 av en socialdemokratisk regering under Kjell Olof Feldt och denna  kom att skärpas och utvidgas (till att avse även utländska aktier) 2008 när Anders Borg var finansminister.

Ingen opinionsbildare och inget politiskt parti, vare sig de suttit i regeringen eller inte, har någonsin ifrågasatt detta beskattningsanspråk.

Den nuvarande metoden, en utsträckt skattskyldighet enligt 10-årsregeln, har emellertid visat sig helt verkningslös och ineffektiv för att tillvara detta beskattningsanspråk. I många andra länder som brottats med samma problem har metoden med utflyttningsbeskattning med anstånd visat sig vara mycket bättre.

Den modifierade modell för utflyttningsbeskattning som här presenterats får, tack vare att skattskyldigheten begränsas till tio år och att anstånd medges fullt ut under motsvarande tid, exakt samma beskattningseffekter som de som uppkommer enligt den princip om utsträckt beskattning som gällt i 35 års tid. Den effektiva beskattningen sker först vid avyttringen av egendomen och avräkning medges enligt vanliga regler.

Vidare undviks härigenom även de problem som ansetts kunna uppkomma då svenska företag skickar folk utomlands.

Den beskrivning som getts i remissyttrandena om exitskattens försvårande effekt för försörjningen för svenska företag av utländsk kompetens stämmer inte med verkligheten.

Genom att begränsa skattskyldigheten till att gälla endast aktier fåmansföretag och onoterade företag kommer den administrativa hanteringen av exitskatten att väsentligen underlättas.

Exitskatten motverkar vad som ofta är en osund skatteplanering och skapar rättvisa förhållanden mellan aktieägare som säljer sina företag. Den leder till en avsevärd förstärkning av statskassan och bidrar till att minska de ekonomiska klyftorna i samhället.

Peter Sundgren är jurist och redaktör för WebJournal on International Taxation in Sweden WITS.

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik – klicka här