En finansman åtalades i tingsrätten för att uppsåtligen ha lämnat oriktiga uppgifter för taxeringsåret 2004 och 2005 till Skatteverket, samt för att ha underlåtit att ha lämnat in sin deklaration för taxeringsåret 2006 i tid. På grund av mannens underlåtenhet hade fara för undandragande av skatt om sammanlagt närmare 2,2 miljoner kronor uppstått. Åklagaren yrkade att gärningen skulle bedömas som grovt skattebrott.
Finansmannen yrkade i första hand att åtalet skulle avvisas då han redan ålagts att betala skattetillägg och anförde att brottmålsprocessen mot denna bakgrund stred mot Europakonventionens förbud mot dubbla förfaranden i brottmål. I andra hand yrkades att åtalet skulle ogillas mot bakgrund av att mannen frivilligt rättat sina deklarationer.
Tingsrätten konstaterar att finansmannen med avseende på taxeringsåret 2004 redovisat 0 kronor i ingångna garantiersättningsavtal när utbetalningar om drygt en miljon rätteligen skulle ha tagits upp. Beträffande 2005 redovisades 1,8 miljoner kronor i inkomster från garantiersättningsavtal som dock rätteligen uppgick till drygt fyra miljoner kronor. Domstolen anser att de felaktiga uppgifterna lämnats uppsåtligen och att det faktum att mannen deklarerat garantiinkomst från ett bolag för taxeringsåret 2005 men inte tagit upp garantiinkomster från andra bolag styrker detta.
Tingsrätten konstaterar, mot bakgrund av numera fastslagen HD-praxis, inledningsvis att det faktum att skattetillägg påförts i skattemål inte utesluter påföljd i brottmål och att de dubbla förfaranden som aktualiserats i det aktuella fallet inte medför att skäl att avvisa åtalet är för handen.
Domstolen konstaterar vidare att finansmannen sannolikt fått reda på att Skatteverket begärt att få in uppgifter från en fondkommissionär angående hans innehav och att han först därefter begärt anstånd för att kunna inkomma med självrättelse. Tingsrätten konstaterar mot denna bakgrund att självrättelsen inte varit frivillig och att den därför inte fritar mannen från ansvar för skattebrott.
Tingsrätten anser istället åtalet vara styrkt och konstaterar att påföljden för grovt skattebrott i allmänhet ska bestämmas till fängelse och att det saknas anledning att frångå huvudregeln i det aktuella fallet. Mannen döms därför till ett års fängelse.
