Åtta finansinstitut och 13 privatpersoner har blivit bedragna av en 34-årig man som desperat behövde finansiera sitt spelmissbruk. Mannen döms för grova bedrägerier och olovliga indentitateanvändningar. Tingsrättens utdömda fängelsestraff och målsägandenas kränkningsersättning ändras dock i hovrätten.
Hovrätten dömer en 34-årig man för bedrägeri vid 51 tillfällen under perioden oktober 2016 till och med augusti 2018. Mannen döms även för olovlig identitetsanvädning vid 56 tillfällen under samma period och två försök till bedrägeri i september 2017 samt november 2016.
Hovrätten frikänner dock mannen från fem försök till bedrägeri mellan oktober 2016 och november 2016 samt olovlig identitetsanvändning vid fem tillfällen under perioden oktober och november 2016 men även försök till grovt bedrägeri vid ett tillfälle under perioden september 2017.
I tingsrätten dömdes mannen till fängelse i tio månader. Han dömdes även att betala skadestånd till målsägandena i målet bland annat kränkningsersättning till privatpersonerna. Men detta ändras i hovrätten.
Tidigare dömd
Mannen har tidigare i en annan tingsrätt år 2018 dömts för ett antal bedrägerier. I slutet av 2020 kom alltså ytterligare en tingsrättsdom. I det här målet har åklagaren uppgett att brotten skett systematiskt och som led i en större brottsplan som krävt omfattande planering.
Till skillnad mot brotten i den tidigare domen har de nu aktuella gärningarna i allt väsentligt riktats mot, för gärningsmannen, okända personer som det skapats kontakt med på så kallade datingsidor. Bedrägerierna, och försöken till bedrägerier, i det här målet har uteslutande byggt på att gärningsmannen olovligen använt personernas namn och andra personuppgifter.
Gärningsmannen har under chattkonversationer vilselett personen ifråga att hantera sitt BankID på olika sätt. Det har vid låneansökningar använts falska e-mailadresser och angetts en rad olika telefonnummer som inte kan knytas till den uppgivne låntagaren. I några fall har en okänd person, som utgett sig för att vara en annan person som sökt lån, talat med långivare och därvid kunnat lämna personliga uppgifter av olika slag för att identifiera den uppgivne låntagaren.
Det har förekommit att lån tagits, eller försök gjorts att ta lån, mot olika personer under samma dag. Utbetalda lån, jämte två överföringar, har kommit till en rad olika konton, varefter pengar förts vidare till andra konton och en betaltjänst. Mannen har själv innehaft ett tjugotal konton hos sju olika banker samt konton hos betaltjänst och spelbolag. Det har förekommit en betydande mängd transaktioner på konton som mannen haft tillgång till.
Tingsrätten skrev att ”Rätten anser att den utredning som presenterats rimligtvis inte kan förstås på annat sätt än att den i det här målet aktuella brottsligheten har skett systematiskt. Med tanke på tillvägagångssättet är det visat att varje enskild gärning varit led i verksamhet som krävt betydande planering. Till detta kommer att det använts olovlig identitetsanvändning och att de aktuella beloppen överstiger ett halvt prisbasbelopp. Omständigheterna har därmed varit sådana att de brott som åtalats som grova ska bedömas om grovt bedrägeri och försök till grovt bedrägeri, allt medelst olovlig identitetsanvändning”.
Skulder hos Kronofogden
Vid tillfället för tingsrättsdomen hade mannen skulder om 482 000 kronor hos Kronofogden samt skulder till bland andra nära anhöriga och släktingar, uppgående till 200 000 kronor – 350 000 kronor.
Den fällande domen överklagades till Svea hovrätt som alltså också dömde mannen för brott. Hovrätten anser att straffvärdet för den samlade brottslighet som han nu döms för uppgår till omkring ett år och tre månader. Hovrätten har vid den bedömningen tagit hänsyn till att det har varit fråga om upprepad och likartad brottslighet. Domstolen skriver dock att det därutöver vid straffmätningen ska beaktas dels att det gått lång tid (omkring fem-sex år) sedan de flesta brott som mannen nu döms för (sen lagföring), dels att det förekommit ett längre stillestånd i målets handläggning i hovrätten (långsam handläggning).
”Med hänsyn till dessa omständigheter talar inte brottens straffvärde för fängelse. Inte heller brottslighetens art eller återfall i brottslighet talar för fängelse. Hovrätten anser vidare att det mot bakgrund av vad som framkommit om N.N personliga förhållanden finns anledning att anta att en skyddstillsyn med föreskrift om att delta i vård och behandling kopplat till spelberoende, som frivården har föreslagit, kan bidra till att N.N avhåller sig från fortsatt brottslig verksamhet”.
Hovrätten anser heller inte att de fysiska målsäganden har rätt till kränkningsersättning. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.
