Linköpings tingsrätt tar inte hänsyn till mannens påstående att andra personer som besökte honom vid det aktuella tillfället hade med sig egna datorer och kopplade upp sig till hans router. Tvärt om finner domstolen det utrett utom allt rimligt tvivel att det vid den angivna tiden var mannen och ingen annan som använde hans egen datorutrustning.
Vid en samlad bedömning finner tingsrätten att mannen olovligen gjort i vart fall 30 filmverk och 4 592 musikaliska verk i form av ljudfiler tillgängliga för allmänheten, vilket inneburit intrång i den till verken knutna upphovsrätten.
Med hänsyn främst till den mycket stora mängd tillgängliggjorda filmverk och musikaliska verk som det enligt tingsrättens bedömning rör sig om så finner tingsrätten att straffvärdet är så högt att böter inte är en tillräckligt ingripande påföljd. Däremot är straffvärdet inte så högt att påföljden av det skälet bör bestämmas till fängelse.
Frågan är då om det rör sig om ett brott som är av så kvalificerad art att det av den anledningen är nödvändigt att döma ut ett fängelsestraff. Det är enligt tingsrätten väl känt att olaglig fildelning äger rum i mycket stor omfattning i Sverige liksom i andra jämförbara länder med hög grad av datoranvändning och Internetuppkoppling. Men det är givetvis i första hand en uppgift för statsmakterna att lagstiftningsvägen eller på annat sätt vidta de åtgärder som bedöms nödvändiga för att i önskvärd omfattning minska det mångfacetterade problem som detta innebär.
Lika självklart är det att de starka kommersiella intressen som film- och skivindustrin företräder har ett ansvar för att genom förebyggande och andra åtgärder se till att de ekonomiska konsekvenserna av den alltmer utbredda fildelningen minskar. Mot bakgrund av det anförda finner tingsrätten att det brott som mannen enligt tingsrättens bedömning gjort sig skyldig till inte är av sådan art att påföljden av det skälet bör bestämmas till fängelse.
Mannen förekommer inte i Rikspolisstyrelsens belastningsregister och lever under ordnade sociala förhållanden. Det finns därför inte särskild anledning att anta att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Påföljden bör på grund av det anförda bestämmas till villkorlig dom som enligt huvudregeln i 30 kap 8 § brottsbalken bör förenas med böter.
