Ett par i västra Sverige utsattes under åren och 2008 och 2009 för allvarlig skadegörelse genom att däcken på deras bilar punkterades vid ett tjugotal tillfällen. Skadegörelsen har orsakat dem stora kostnader och de har också genom egen filmning lyckats fånga gärningsmannen på bild – en före detta fästman till kvinnan som ville hämnas.
Paret gjorde ett flertal polisanmälningar men någon förundersökning inleddes inte förrän de hade lyckats filmat en skadegörelse. Förundersökningen lades, trots detta, först ned men återupptogs sedan paret hade överklagat beslutet. En misstänkt kunde också identifieras.
Därefter hände ingenting trots upprepade påminnelser och direktiv från åklagaren till polisen. Den sista påminnelsen skickades några veckor före preskription. Till slut tvingades åklagaren att lägga ned förundersökningen eftersom brotten var preskriberade.
Polismyndigheten i Västra Götaland beklagar det inträffade som myndigheten anser är ”oacceptabelt” och ska se över sina rutiner.
Justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger konstaterar att det utsatta paret inte har fått den utredning som de hade rätt att kräva som målsägande:
”Även om det hade varit på sin plats att från åklagarens sida påminna om preskriptionstiden faller huvudansvaret för att brottet inte utreddes i enlighet med rättegångsbalkens skyndsamhetskrav på polismyndigheten, särskilt med beaktande av de upprepade påminnelser som utfärdades från förundersökningsledningen.”
JO hänvisar det drabbade paret till JK när det gäller möjligheten att få skadestånd från staten för försumlighet i brottsutredning.
Foto: Scanpix
