Socialnämnden i Järfälla kommun norr om Stockholm beslutade att omedelbart omhänderta en fyraårig flicka. Nämnden vände sig därefter till Förvaltningsrätten i Stockholm och begärde att flickan skulle tvångsomhändertas enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU.
Som grund åberopades bland annat att ”det inte kan uteslutas” att flickans pappa har förgripit sig sexuellt på henne. Enligt en polisanmälan som flickans förskola har gjort så har misstankarna uppkommit utifrån vad flickan själv har berättat. Den förundersökning som inleddes lades dock ner efter läkarundersökning och förhör med flickan.
Förvaltningsrätten ansåg att det inte hade kommit fram något konkret stöd i utredningen för flickans påståenden om att pappan förgripit sig sexuellt på henne. Förvaltningsrätten ansåg inte heller att flickans uppgifter framstod som pålitliga och att de därför inte i sig hade sådan tyngd att de skulle kunna läggas till grund för ett tvångsomhändertagande.
Förvaltningsrätten vägde bland annat in att flickan hade blivit påkommen med att ljuga i flera sammanhang och att hon hade ett ”gränslöst socialt beteende”.
Förvaltningsrätten skrev:
”T.ex. har hon ljugit om att hon blivit slagen av sin mors särbos barn fastän det har varit hon som slagit dem. Hon har även sagt att hon blivit slagen av sin farmor fastän så inte varit fallet. Enligt modems uppgifter i föregående utredning har F (flickan) svårt att lära sig de sociala koderna. Vidare finns uppgifter om att hon vill ha uppmärksamhet.”
Förvaltningsrätten fortsatte:
”Till ovanstående kommer att det inte finns något i utredningen som visar att F:s hyperaktivitet och gränslösa beteende skulle bero på att hon varit utsatt för sexuella övergrepp av fadern. Vidare noterar förvaltningsrätten att utredarna vid socialtjänsten är osäkra på om det verkligen har förekommit några sexuella övergrepp av F.”
Socialnämndens yrkande avslogs därför.
Kammarrätten i Stockholm konstaterar nu att det av ett psykologutlåtande framgår att flickan har symptom som kan behöva utredas ytterligare och som tyder på att hon är i behov av hjälp och stöd. Kammarrätten anser dock att nämndens utredning inte innehåller några konkreta omständigheter som visar att pappan eller mamman inte skulle kunna tillgodose flickans behov av hjälp och stöd.
Det saknas därför förutsättningar för tvångsvård och nämndens överklagande avslås.
Foto: Bertil Ericson/TT
