Till följd av utbetalningen har en kvinna som anlitat advokatbyrån förlorat stora summor pengar. Kvinna har tidigare, genom en i ett annat mål träffad förlikning, fått advokatbyråns fordran på Nordea överlåten på sig.
Bankens invändningar om att överföringen skett med befriande verkan och att kvinnan skulle ha förlorat sin talerätt på grund av för sen reklamation underkänns.Överföringen skedde på initiativ av en placerare som fått i uppdrag att sköta kvinnans affärer. Hovrätten konstaterar i sitt domslut att den gjorda överföringen skedde från ett konto från vilket endast advokatbyrån kunde beordra utbetalningar. Kvinnan saknade således rätt att själv befullmäktiga placeraren att direkt hos banken beordra en utbetalning från kontot. Att överföringen eventuellt stämde överens med hennes vilja eller att hon i efterhand skulle ha godkänt densamma saknar därför betydelse.
Det är i målet ostridigt att advokatbyrån inte utrustat placeraren med någon fullmakt att förfoga över klientmedelskontot. Advokatbyrån har heller inte för egen del i efterhand godkänt placerarens handlande. Således har Nordea inte förmått visa att överföringen skett med befriande verkan och advokatbyråns fordran på banken kvarstår därför. Med hänvisning till tidigare rättspraxis konstaterar hovrätten vidare att en inlåningsfordran i bank enligt dennas mening inte kan gå förlorad på grund av bristande reklamation.
Hovrätten går därigenom på kvinnans linje och upphäver därför delvis tingsrättens avgörande, som gick henne emot. Nordea förpliktigas att, förutom ersättning för kvinnans rättegångskostnader på drygt 845 000 kronor, utge ett belopp om 7 827 875 kronor, motsvarande det felaktigt utbetalade beloppet, jämte ränta.
