I december 2008 beslutade Notarienämnden att avskeda en den 42-åriga notarien med anledning av att han dömts till villkorlig dom och dagsböter för misshandel. Samma dag fann Personalansvarsnämnden vid Domstolsverket skäl att säga upp mannen.
Mannens fackförbund väckte talan mot staten och yrkade att avskedandet och uppsägningen skulle ogiltigförklaras. AD meddelade i juli 2009 att anställningen skulle bestå intill dess att tvisten slutligt avgjorts, dock längst till och med den tidpunkt notarietjänstgöringen var fullgjord, i november 2009.
AD menade att övervägande skäl talade för att omständigheterna varit sådana att inte en saklig grund för uppsägning förelegat. Staten medgav talan och dom meddelades i enlighet med förbundets yrkande i oktober 2009.
Notarien återinträdde i tjänst i juli 2009, efter AD:s beslut om interimistiskt förordnande. Lagmannen vid tingsrätten meddelade dock att notarien med anledning av brottmålsdomen inte skulle erhålla något förordnande att på eget ansvar handlägga brottmål och därmed inte heller tilldelas sådana arbetsuppgifter. Detta trots goda vitsord och genomgången behörighetskurs.
AD finner att detta innebär att mannen på nytt blivit avskedad eller uppsagd, men att staten får anses ha stängt av notarien från arbete i strid 25 mot 37 § anställningsskyddslagen när denne i vart fall från och med mars månad 2010 inte blivit förordnad att handlägga brottmål i enlighet med 18 § 1-3 tingsrättsinstruktionen och det därmed inte varit möjligt att från och med denna tidpunkt tilldela honom de i de angivna punkterna uppräknade arbetsuppgifterna.
Enligt AD:s mening har staten därmed ådragit sig skadeståndsskyldighet enligt 38 § anställningsskyddslagen och allmänt skadestånd om 40 000 kronor ska utges.
Förbundet har förlorat sin talan till viss del men får, enligt AD:s mening, anses ha vunnit målet i sådan grad att organisationen bör tillerkännas en till hälften jämkad ersättning för sina rättegångskostnader. Förbundet tillerkänns därför ersättning med 50 000 kronor.
