Paret stämde sin före detta svärdotter vid Uppsala tingsrätt och begärde att hon skulle betala 150 000 kronor till dem. Enligt paret hade de lånat ut pengarna till kvinnan i samband med att hon hade köpt ett hus som hon och hennes dåvarande sambo – alltså parets son – skulle flytta in i.
”Inget lån”
Kvinnan, å sin sida, hävdade att pengarna i själva verket hade överförts för sambons räkning. Sambon hade haft ekonomiska problem och fått försörjningsstöd. Därför hade han inte kunnat ta emot överföringen på sitt konto eller kunnat stå som samägare till fastigheten. Han hade dock velat bidra ekonomiskt till husköpet, vilket hade lösts genom att hans föräldrar hade överfört en summa till kvinnans konto.
Tingsrätten ansåg att kvinnan hade bevisbördan för att överföringen inte hade utgjort ett lån eftersom hon hade haft störst möjligheter att säkra bevisning om att överföringen inte hade varit destinerad till henne.
Tingsrätten skrev i sina domskäl:
”Den som i en rättegång kräver betalning på grund av ett påstått penninglån (försträckning) har som princip att styrka sitt påstående (se NJA 1975 s. 577). Principen tar dock inte sikte på fall när det står klart att ett visst belopp har förts över från en person till en annan och det råder oenighet om överföringens innebörd. Om mottagaren påstår att överföringen har utgjort en benefik transaktion (t.ex. en gåva) är det mottagaren som har bevisbördan för detta.”
Enligt rätten talade även den skriftliga bevisningen i form av chatt- och SMS-konversationer som kvinnan hade åberopat ”inte entydigt” för hennes version av händelserna.
Vittnesmålen för vardera sidan var dessutom lika trovärdiga, enligt tingsrätten.
Därför ansåg tingsrätten att kvinnan inte hade visat att överföringen inte hade utgjort ett lån till henne. Hon dömdes därför att betala 150 000 kronor till ex-sambons föräldrar.
Påstår inte benifik gåva
Kvinnan överklagade till Svea hovrätt som nu river upp domen.
Hovrätten anser att kvinnans invändning att mannen har varit den egentliga låntagaren inte kan likställas med en invändning om att en överföring skulle ha varit benifik. Därför är det enligt hovrätten mannens föräldrar som har bevisbördan för att de har lånat ut pengarna till kvinnan.
Eftersom föräldrarna inte har visat att så har varit fallet går hovrätten på kvinnan linje.
Foto: Jessica Gow/TT
