En idag 28-årig rumänsk kvinna hade rekryterat kvinnor från hemlandet för prostitution i Sverige. Kvinnan drev sedan en prostitutionsverksamhet här genom att bland annat lägga ut sexannonser på Internet, boka boenden och samla in pengar från de prostituerade.
Kvinnan åtalades vid Stockholms tingsrätt för grovt koppleri och människohandel men nekade själv till brott.
Tingsrätten slog fast att 28-åringen främjat att en då 18-årig kvinna under en och en halv månad samt två väninnor till henne, under i vart fall två veckor, haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning och att 28-åringen dessutom hade haft uppsåt till detta. Med hänsyn till bland annat att verksamheten hade varit organiserad dömdes den 28-åriga kvinnan för grovt koppleri.
Tingsrätten ansåg dessutom att det var bevisat att 28-åringen hade tvingat den 18-åriga kvinnan till prostitutionen genom att utsätta henne för våld och kränkande och nedsättande behandling.
Vid en helhetsbedömning ansåg tingsrätten att 18-åringen hade varit i en sådan utsatt situation att hennes praktiska möjligheter att lämna prostitutionsverksamheten hade varit mycket begränsade. Utredningen visade enligt tingsrätten att 18-åringen inte hade haft något annat reellt alternativ än att underkasta sig 28-åringens vilja och 28-åringen dömdes därför även för människohandel.
28-åringens fästman – också han rumänsk medborgare – som i vissa delar hade agerat tillsammans med henne dömdes för grovt koppleri, medhjälp till människohandel och övergrepp i rättssak.
Påföljden för båda bestämdes till fyra års fängelse och tio års utvisning. De skulle dessutom betala 115 000 kronor i skadestånd till 18-åringen.
Tre övriga andra män dömdes i samma mål för sexköp.
Åklagaren och 28-åringens fästman överklagade domen till Svea hovrätt. Åklagaren yrkade att fästmannen – i stället för medhjälp till människohandel – skulle dömas för människohandel och att straffet mot honom skulle skärpas. Fästmannen, å sin sida, yrkade att åtalet mot honom skulle ogillas.
Hovrätten anser nu att det funnits ett sådant maktförhållande även mellan fästmannen och 18-åringen att hon inte har haft något verkligt eller godtagbart alternativ annat än att underkasta sig hans vilja, eller hans och 28-åringens gemensamma vilja.
Hovrätten skriver:
”Hovrätten delar tingsrättens bedömning att det främst varit K (den 28-åriga kvinnan) som var den som dagligen umgicks med och noga styrde X (den prostituerades) förehavanden, som utsatt X för hot, våld och kränkande tillmålen. Enligt hovrätten bör det emellertid noteras att även M (28-åringens fästman) synes ha gett uttryck för en nedvärderande inställning gentemot X. Detta framgår bland annat av hans förolämpande uttryckssätt i det inspelade telefonsamtal under vilket han dirigerar X till en sexkund. Det framgår även av hans utryckssätt i de avlyssnade telefonsamtalen mellan honom och K där dessa två diskuterat X och hur mycket X dragit in på sexhandeln. Att K:s eget agerande gentemot X innefattat kränkningar i linje med detta är något som M måste varit fullt medveten med och uppenbarligen likgiltig inför, även om han inte närmare känt till vilket våld eller vilka hot och tillmålen det varit fråga om.”
Enligt hovrätten är det utrett att fästmannen tagit sådan del i det hänsynslösa utnyttjandet av 18-åringen som brottet människohandel innefattar och att hans uppsåt även har gällt de delar av gärningen som 28-åringen utfört.
Fästmannen döms därför som medgärningsman till människohandel. I övrigt fastställs tingsrättens dom.
