Ett kreditförsäkringsbolag slipper uppfylla en garanti till byggbolaget NCC sedan en hustillverkare som medverkade vid uppförande av hus på Ekerö försatts i konkurs. Men i stället för att som tingsrätten hänvisa till att åtgärderna gick utöver garantiåtagandet pekar hovrätten på bristande bevisning kring de fel som NCC behövt avhjälpa på entreprenörens bekostnad.
NCC Sverige AB och LB Hus AB ingick i oktober 2007 ett projektavtal avseende leverans av nyckelfärdiga hus till Västra Sandudden, Ekerö. Projektavtalet avsåg projektering, tillverkning och leverans av 56 hus, förråd och carportar inklusive grundplattor, med NCC som beställare och LB Hus som entreprenör. Allmänna bestämmelser för totalentreprenader avseende byggnads-, anläggnings- och installationsarbeten, ABT 94, och Allmänna bestämmelser för underentreprenader av totalentreprenad, AFTU 99, gällde enligt projektavtalet för entreprenaden.
Efter att projektavtalet ingåtts lämnade LB Hus en garanti, utställd av Atradius Crédito y Caución S.A. de Seguros y Reaseguros genom den svenska filialen Atradius enligt vilken Atradius gick i borgen såsom för egen skuld för LB Hus förpliktelser enligt Projektavtalet.
Garantin var begränsad till ett belopp om 8 814 133 kronor och gällde till dess att LB Hus entreprenad blivit slutförd, besiktigad och godkänd samt därefter under garantitiden och intill dess vid garantibesiktning påtalade fel och brister blivit avhjälpta och godkända på ett avtalsenligt sätt.
Förändrade regler om topsning
En del av lagreformen om biometri i brottsbekämpningen är förändrade regler om tagande av salivprov eller topsning för brottsbekämpande ändamål i rättegångsbalken. Dessa regler gäller från och med den 1 juli 2025 och innebär framför allt att möjligheterna till topsning för dna-analys på olika sätt har utökats. Mattias Hjertstedt analyserar de nya bestämmelserna och deras konsekvenser.
Fel uppdagades vid slutbesiktning
Vid slutbesiktning uppdagades ett antal fel. Den 25 november 2010 meddelade NCC att LB Hus var i dröjsmål med avhjälpandet av felen och samma dag hävde NCC Projektavtalet avseende återstående arbeten. Efter hävningen fördes diskussioner mellan NCC och LB Hus om hur situationen skulle lösas och den 10 januari 2011 träffade de ett tilläggsavtal i vilket det reglerades hur avhjälpandet av fel i entreprenaden skulle hanteras. En sammanställning av de åtgärder som LB Hus skulle vidta bilades Tilläggsavtalet.
LB Hus försattes i konkurs den 17 februari 2012.
NCC yrkade att tingsrätten ska förplikta Atradius att till NCC betala 2 288 497 kronor med anledning av garantin.
Hävdade att de inte informerats
Atradius hävdar att tilläggsavtalet, som träffades utan Atradius medverkan och utan att Atradius ens informerades, innebar i förhållande till projektavtalet – för vilket ABT 94 gällde – en mängd förändringar i LB Hus åtaganden. ”Ändringarna innebar en sådan riskökning och kvalitativ förändring av åtagandena att den garanti som Atradius ställt ut inte längre kan tas i anspråk av NCC” skriver kreditförsäkringsbolaget.
Stockholms tingsrätt framhöll som rättslig utgångspunkt att om en ursprungsförpliktelse mellan gäldenär och borgenär ersätts av en ny kan det medföra att en borgensmans ansvar påverkas. Om det ursprungliga rättsförhållandet byts ut mot ett annat med avvikande regler, så kallad novation, upphör borgensansvaret om inte borgensmannen lämnat sitt medgivande till det nya skuldförhållandet. Det går dock inte att dra slutsatsen att det alltid föreligger ett nytt rättsförhållande enbart för att en ny förbindelse har ingåtts i formell mening. Om exempelvis den tidigare förbindelsen har ersatts av en ny på grund av att den tidigare handlingen blivit förstörd kvarstår borgensmannens ansvar oförändrat.
Vid bedömningen av om tilläggsavtalet har haft några konsekvenser för Atradius borgensåtagande behövde således en jämförelse göras mellan å ena sidan LB Hus förpliktelser enligt projektavtalet, vilket motsvarar vad Atradius garanti omfattat, samt å andra sidan vad LB Hus åtagit sig enligt tilläggsavtalet.
Omfattades inte av borgensåtagandet
Tingsrätten kom fram till att LB Hus genom tilläggsavtalet åtagit sig ett mer omfattande kostnadsansvar än vad som gällde enligt projektavtalet. Enligt tilläggsavtalets p. 8.1 ska LB Hus svara för samtliga kostnader – såväl sina egna som NCC:s – för de åtgärder och arbeten som omfattas av tilläggsavtalet.
En annan avvikelse är garantitiden i tilläggsavtalet. Där har garantitiden förlängts till sammanlagt fem år. Garantin under denna tid omfattar såväl de arbeten som utförts fram till tilläggsavtalets ingående som de åtgärder som utförs enligt tilläggsavtalet. Enligt 4 kap. 7 § ABT 94 är garantitiden två år om inte annat föreskrivits i övriga kontrakthandlingar. Projektavtalet innehåller inte någon avvikande reglering i detta avseende.
Redan de avvikelser som tingsrätten pekat på ovan medförde att tilläggsavtalet har inneburit sådana väsentliga kvalitativa förändringar i förhållande till projektavtalet att det föreligger ett nytt rättsförhållande mellan NCC och LB Hus. Förändringarna har varit till LB Hus nackdel och har för Atradius del följaktligen inneburit en ökad riskexponering. Atradius, som inte informerades om de nya avtalsvillkoren innan tilläggsavtalet ingicks, har inte i något skede medgett att borgensåtagandet ska omfatta LB Hus förpliktelser enligt det nya avtalet.
Det nya skuldförhållandet mellan NCC och LB Hus omfattades därmed inte av Atradius borgensåtagande.
Avgörs på bristande bevisning
Svea hovrätt tacklar frågorna på ett annat sätt och avgör målet på bristande bevisning från NCC:s sida. Ett bifall till talan förutsätter, menar hovrätten inledningsvis, att NCC kan styrka att det framställda kravet har stöd i projektavtalet. Hovrätten bedömer att det är lämpligt att pröva denna fråga först. Om hovrätten skulle komma fram till att NCC inte styrkt påståendet om att de i målet framställda kraven grundar sig på projektavtalet, kan talan inte bifallas.
NCC har åberopsbördan för vilka fel det är som bolaget anser sig ha behövt avhjälpa på LB Hus bekostnad. När det gäller kostnader för avhjälpande konstaterar hovrätten att NCC har hänvisat till – och åberopat bevisning till styrkande av- att de fel som avhjälpts av NCC är sådana som listats i tilläggsavtalet och dess bilagor. Enligt NCC ska LB Hus inte ha avhjälpt alla dessa fel och NCC har därför på egen hand fått avhjälpa de som kvarstått. NCC har dock inte närmare angett vilka av de listade felen det är som NCC avhjälpt och därmed haft kostnader för.
Inte heller går det att utifrån det åberopade fakturaunderlaget eller bevisningen i övrigt dra några säkra slutsatser i frågan om vilka fel det är som NCC:s talan avser. Det nu sagda utesluter inte att det i tilläggsavtalet och dess bilagor kan inrymmas fel som LB Hus har ansvarat för och som NCC kan ha haft rätt att åtgärda på LB Hus bekostnad. För att nå framgång i den del av målet som avser ersättning för NCC:s felavhjälpande måste det dock – som redogörs för ovan- krävas att NCC anger vilka konkreta fel det är som NCC faktiskt har avhjälpt.
Inte styrkt sitt påstående om kostnadsansvar
Utan en sådan precisering och med utgångspunkt i den talan som NCC har fört är det enligt hovrätten inte möjligt att bedöma och komma till slutsatsen att NCC avhjälpt – och haft kostnader för- sådana fel som LB Hus har ansvarat för. NCC har således inte förmått visa att så är fallet.
NCC har därmed inte heller visat att bolaget har rätt att få betalt av Atradius för NCC:s avhjälpande av fel.
Samma slutsats drar hovrätten rörande kostnader för projektledning och kostnader hänförliga till tredje man.
NCC har alltså inte styrkt sitt påstående om att LB Hus enligt Projektavtalet har ett ansvar för de kostnader som NCC har yrkat ersättning för i målet. Det är därmed inte visat att NCC har rätt till betalning av Atradius. NCC:s käromål ska alltså avslås redan på denna grund. (Blendow Lexnova)
