Till en av dessa antecknades en nu 80-årig man som lagfaren ägare år 1961. Efter bodelning antecknades hans nu 80-åriga maka som lagfaren ägare till halva fastigheten.
En 72-årig man, ägare till den fastighet som makarnas fastighet avsöndrats ifrån, har nu gjort gällande att han har bättre rätt till vattenområdet även utanför makarnas fastighet. Han anförde att Lantmäterimyndigheten år 1951 fastställt att äganderätten till vattnet runt Storholmen tillhörde hans fastighet.
Makarna bestred hans talan och anförde att det i praxis presumerades att vattenområdet närmast fastigheten medföljer vid avsöndring.
Tingsrätten konstaterar att fastigheten i fråga är en sjötomt och att det utanför själva marken finns ett vattenområde som är en del av en mindre vik. Tingsrätten fann att det mesta av det genomgångna materialet tydde på att vattenområdet utanför makarnas fastighet tillhörde deras fastighet.
Tingsrätten fann därmed att 72-åringen inte visat att han hade bättre rätt till vattenområdet varför käromålet ogillades.
Hovrätten finner att utredningen i målet inte kan anses i högre grad tyda på att vattnet omkring Storholmen alltjämt tillhör 72-åringens fastighet än att så inte är fallet varför hovrätten, i likhet med tingsrätten, finner att mannen inte visat att han har bättre rätt till vattenområdet utanför makarnas fastighet.
Hovrätten fastställer därmed tingsrättens dom.
