Systern vände till Länsstyrelsen i Dalarnas län för att få tillstånd att dela askan mellan mammans grav i Arvika och pappans grav i Römskog i Norge.
Länsstyrelsen avslog begäran med motiveringen att ansökan inte var grundad på en ”allvarlig religiös uppfattning”.
Länsstyrelsen ansåg att det inte hade framkommit sådana synnerliga skäl som krävs för tillstånd enligt begravningsförordningen.
Broderns vilja
Kvinnan överklagade till förvaltningsrätten i Falun och lyfte fram att det var broderns önskan att få begravas hos båda sina föräldrar.
Förvaltningsrätten i Falun ansåg att det inte fanns något som hindrade att det kan föreligga synnerliga skäl för delning av aska även om skälen inte beror på religion.
Förvaltningsrätten ansåg också att den enskildes önskemål måste vara en betydande faktor vid bedömningen av om det finns synnerliga skäl för delning av askan.
Förvaltningsrätten gav därför systern rätt att dela askan mellan föräldragravarna.
Tillämpas restriktivt
Ärendet gick vidare till Kammarrätten i Sundsvall som menade att begravningsförordningens regler om delning av aska ska tillämpas restriktivt.
Domstolen pekar på att bestämmelsen kom till för att människor skulle få dela aska av religiösa skäl. Det finns dock, enligt kammarrätten, inte något i bestämmelsen eller förarbetena som utesluter att också andra skäl kan utgöra sådana synnerliga skäl som avses.
Men systerns får trots det inte rätt att dela broderns aska eftersom domstolen slår fast hon inte har sådana synnerliga skäl.
Foto: Janerik Henriksson/TT