Mannen hade tidigare fått avslag på sin ansökan hos Migrationsverket – som i vissa fall kan betala resor för anhöriga till Sverige. Han vände sig då till Bräcke kommun och begärde ekonomiskt bistånd med 45 000 kronor.
Sociala utskottet i kommunen avslog mannens ansökan om ekonomiskt bistånd till resekostnader för att hans tio barn skulle kunna ta sig från Etiopien till Bräcke.
Rätt till bistånd
Nio av barnen var minderåriga och ett av dem hade vid ansökningstillfället fyllt 18 år. Som skäl för beslutet om avslg angavs att barnen inte hade vistas eller bodde i kommunen.
Mannen överklagade beslutet och hävdade att det borde ingå ”i skälig levnadsnivå” att få återförenas med sina barn.
Förvaltningsrätten i Härnösand bedömde att omständigheterna var sådana att det varit nödvändigt för mannen att få återförenas med barnen i Sverige för att han skulle vara tillförsäkrad en skälig levnadsnivå. Han var därför, enligt förvaltningsrätten, berättigad till bistånd förutsatt att kostnaderna inte var för höga.
Förvaltningsrätten konstaterade att det i och för sig var fråga om ett större belopp, cirka 45 000 kronor, men att beloppet ändå inte kunde anses överstiga vad en förälder i motsvarande situation skulle bekosta och ha råd med. Förvaltningsrätten gav därför mannen rätt.
Kommunen överklagade beslutet till Kammarrätten i Sundsvall. Kommunens motivering redovisas i kammarrättens dom:
”Det finns alltfler liknande ansökningar som kommer in i hela landet. Vid kontakter med ett flertal andra kommuner framkom att liknande ansökningar överlag avslås utifrån att det inte bedöms ingå i en skälig levnadsnivå att kommunen ska bekosta resor och återföreningar med anhöriga som befinner sig i andra länder.”
Kammarrätten konstaterar nu att mannen har ansökt om biståndet när han vistades i kommunen. Det har därför inte funnits fog för att neka honom bistånd med hänvisning till att barnen inte har vistats i kommunen när ansökan gjordes.
Går på kommunens linje
Kammarrätten konstaterar att kostnader som en förälder har för att kunna utöva vårdnaden om ett barn är hänförliga till kostnader för ”livsföring i övrigt”. Kostnader för familjeåterförening i andra fall har däremot inte prövats av Högsta förvaltningsdomstolen.
Det framstår därför enligt kammarrätten som oklart om biljettkostnaderna för den artonåriga dottern kan anses vara kostnader för mannens ”livsföring i övrigt”.
När det gäller biljettkostnaderna för de yngre syskonen står det däremot i och för sig klart att så är fallet.
Kammarrätten skriver dock i sin dom:
”I X (mannens) fall framstår biljettkostnaderna i sig skäliga. Däremot kan de enligt kammarrättens mening inte anses vara sådana som en förälder under liknande förhållanden normalt får vidkännas. Det finns därför inte förutsättningar att bevilja X bistånd. Kommunstyrelsens överklagande ska därför bifallas.”
Foto: DJ
