Mannen åtalades för fem fall av grovt skattebrott. Enligt ansvarsyrkandet har mannen i sina självdeklarationer för taxeringsåren 2002-2006 lämnat oriktiga uppgifter till Skatteverket beträffande kapitalinkomster och tillgångar i USA som han förvärvat genom sin position som VD för läkemedelsföretaget Johnson & Johnsons verksamhet i Norden och Baltikum.
Tingsrätten konstaterade att det var utrett att mannen i sina självdeklarationer för de aktuella taxeringsåren inte redovisat tillgångar och kapitalinkomster i USA med de belopp som åklagaren påstått. Domstolen konstaterade vidare att mannen i sina självdeklarationer underlåtit att redovisa aktieinnehav och utdelning från ett så kallat incitamentsprogram. De objektiva förutsättningarna för skattebrott var således uppfyllda.
Tingsrätten konstaterade emellertid att mannen haft en ”stor ekonomi” som skilde sig från de flesta andra löntagare samt att han även anlitat en advokat, insatt i incitamentsprogrammen, för att upprätta sina självdeklarationer. Mannen har även tidigare på eget initiativ sett till så såväl hans egna som andra högre chefer inom företaget inkommit med självrättelser angående beskattningen av optioner i företaget.
Sammantaget ansåg tingsrätten inte att det framkommit något som tydde på att mannen medvetet inte redovisat de aktuella tillgångarna och utdelningarna i sina deklarationer. Tingsrätten konstaterade att mannens invändning om att han lämnat självrättelse till Skatteverket inte i tillräcklig utsträckning motbevisats av åklagaren. Åtalet ogillades därför.
Hovrätten finner nu att de objektiva förutsättningarna för skattebrott är uppfyllda och anser inte att någon frivillig självrättelse kan anses ligga för handen. Vidare konstaterar domstolen att den tilltalade mannen har utbildning i ekonomi och att han vetat om att all förmögenhet skulle deklareras i Sverige oavsett i vilket land den fanns.
Mannen har även, trots att han under alla år känt till sitt innehav i aktieprogrammet liksom dess ungefärliga värde, underlåtit att vid något tillfälle omnämna innehavet för några av de personer som varit honom behjälpliga vid upprättandet av hans deklarationer. Redan dess omständigheter talar enligt hovrätten för att uppsåt till skattebrott funnits.
Rätten konstaterar även att mannen varje år erhållit kontrollmaterial från USA avseende utdelningarna i programmet och att det framkommit att detta material sparats separat och inte tillsammans med övrigt deklarationsmaterial – något som enligt rätten är anmärkningsvärt. Materialet visades heller aldrig upp eller påtalades då diskussioner kring mannens skattedeklarationer fördes.
Avslutningsvis konstaterar hovrätten att mannen själv beordrat försäljning av aktier och att det på avräkningsnotan, som mannen sparat, tydligt angivits att någon skatt inte erlagt i USA. Inte heller då mannen fört över försäljningslikviden i fråga till Sverige aktualiserade han beskattningsfrågan.
Bland annat mot denna bakgrund finner hovrätten att mannen ska anses ha haft direkt uppsåt till att undandra skatt vid varje i målet aktuellt deklarationstillfälle. Då såväl objektiva som subjektiva förutsättningar föreligger ska mannen dömas för skattebrott, som med hänsyn till belopp och systematik är att bedöma som grovt.
Hovrätten finner att särskilda skäl att frångå fängelsepresumtion i det aktuella fallet saknas och dömer därför mannen till tio månaders fängelse.
