41-åringen hittade vid ett besök hos en man hon tidigare haft en relation med bilder på mannen och en annan kvinna. Hon sparade dem på ett USB-minne och spred dem senare till ett 30-tal vänner och släktingar till kvinnan.
Målsäganden uppgav att någon ringt till hennes bostad sommaren 2010 och sagt till hennes tioåriga dotter att hennes mamma var en hora. Hon antog att det var 41-åringen som ringt, eftersom hon aldrig accepterat sin ex-pojkväns nya relation. Målsäganden kontaktade 41-åringen via Facebook och bad henne att, om det var hon son ringt, upphöra med kontakterna.
41-åringen förnekade att det var hon som ringt och berättade att hon blivit arg över anklagelserna. Det var därför hon spred bilderna, uppgav hon.
Tingsrätten fann det utifrån såväl 41-åringens egen uppgifter som utifrån övrig bevisning visat att kvinnan spritt bilderna i enlighet med åtalet. Domstolen konstaterade vidare, med hänvisning till NJA 1992 s 594, att bilderna varit ägnade att utsätta målsäganden för andras missaktning och att åtalet för förtal därmed var styrkt.
Tingsrätten anmärkte vidare att uppgifterna lämnat i en mycket integritetskränkande form och som en ren hämnd, samt att de fått stor spridning och även i övrigt varit ägnade att medföra allvarlig skada. Brottet skulle därför rubriceras som grovt. 41-åringen dömdes till två månaders fängelse och ålades att betala skadestånd med drygt 113 000 kronor.
Hovrätten finner det styrkt att fotografier skickats till cirka 40 personer, men gör samma bedömning som tingsrätten i fråga om skuld, rubricering, påföljdsval, straffmätning och skadestånd. Underinstansens dom fastställs därmed.
En nämndeman är dock skiljaktig i fråga om skadestånd och anser att beloppet bör bestämmas till 80 000 kronor.
