I sin avhandling ”Efter kärnfamiljen. Familjepraktiker efter skilsmässa” konstaterar Ahlberg att familjesituationen efter en skilsmässa är något som förändras och omförhandlas över tid i det vardagliga livet. Hon hoppas med sin forskning kunna bidra med kunskap om skilsmässobarns erfarenheter och visa hur komplex situationen är för barn vars föräldrar skiljer sig.
Ahlberg baserar sin avhandling på djupintervjuer med tolv vuxna skilsmässobarn där hon analyserar deras perspektiv på familjerelationen efter skilsmässa.
– För skilsmässobarnen inträffar en rad förändringar vilka tvingar dem att reflektera över familjerelationerna. Det kan handla om skilsmässan i sig, uppkomsten av två separata hushåll, att föräldrarna träffar nya partners eller att de själva inleder kärleksrelationer eller får barn, berättar Ahlberg.
Vidare konstaterar Ahlberg att det finns ett tydligt könstypiskt mönster i organiseringen av familjelivet efter en skilsmässa. Modern framstår som den ovillkorliga, självklara föräldern med det huvudsakliga ansvaret för barnens dagliga omsorg. Faderns föräldraskap framstår däremot som mer perifer och förhandlingsbar.
Skilsmässobarnet är ofta delaktig i förhandlingar och beslutsfattande och agerar inte sällan budbärare mellan föräldrarna. Denna delaktighet upplevs av vissa positivt men av andra som en ansvarsbörda.
– Ur forskningsresultaten kan konstateras att en komplicerad bild av skilsmässobarnets delaktighet i förhandlingar och beslutsfattande framstår. Medan vissa barn tycks ha haft goda möjligheter att få inflytande har dock andra ha haft lite att säga till om, säger Ahlberg.
Skilsmässobarnen gav uttryck för starka lojalitetskänslor gentemot föräldrarna. Ahlberg förklarar att ett tydligt rättvisetänkande mot föräldrarna visade sig vara genomgående och präglar än idag relationen. Barnen undviker att ta någons parti, firar varannan jul med föräldrarna och så vidare.
Kärnfamiljen, det vill säga mamma, pappa och barn, framstod i skilsmässobarnens berättelser som ett starkt ideal.
– Det var dock förvånande att se tvetydligheten och komplexiteten i skilsmässobarnens tankar och förhoppningar om den egna framtiden. De intervjuade ser en kärnfamilj som eftersträvansvärd och vill inte själva skilja sig eller utsätta sina egna barn för en skilsmässa, berättar Ahlberg.
– Å andra sidan problematiseras kärnfamiljsidealet starkt av skilsmässobarnen då det skarpt ifrågasätts att den ska fungera som familjenorm och riktmärke, avslutar Ahlberg.
Ahlberg avslutar med att konstatera att vi genom att fokusera på det vardagliga livets praktiker, snarare än att se familjen som en färdig och fast enhet, kan hjälpa oss att undvika den normativa kopplingen till att associera familj till en typisk kärnfamilj bestående av mamma, pappa och barn.
– Istället kan vi vidga familjebegreppet till att omfatta en mängd olika konstellationer och familj blir då något föränderligt och något som ”görs” i det vardagliga livet, säger Ahlberg.
Text: Åsa Persson
