Pojken var tretton år när dåvarande Arbetsmarknads- och familjenämnden i Eskilstuna år 2010 beslutade att familjehemsplacera honom hos hans mammas kusin. Pojken hade bott hos kusinen sedan ett halvår tillbaka och ville bo kvar där.
Justitieombudsmannen, JO, konstaterar att det inte finns bestämmelser som reglerar vad en familjehemsutredning ska innehålla. Men en sådan utredning ”bör vara så utförlig och tillförlitlig att den kan ligga till grund för en bedömning av om barnet kan ges nödvändig vård i det aktuella hemmet”m skriver JO.
Utredningen bör därför enligt JO ta upp frågor som familjehemsföräldrarnas bostad, arbete, ekonomi och hälsotillstånd.
Men kontrollen av pojkens familjehem gjordes mycket snabbt och utredningsåtgärderna var begränsade.
Kollade inte belastningsregister
Utredningen genomfördes utan hembesök, referenstagning och kontroll mot belastnings- samt misstankeregistret.
Eftersom pojken hade särskilda behov är JO kritisk till att utredningen inte analyserade de faktum att kusinen var ensamstående och att det var relativt liten åldersskillnad mellan pojken och kusinen.
Utredningen hade dessutom visat att kusinen var arbetslös och hade skulder för bland annat sitt boende. Det visade sig i efterhand att kusinen – trots ersättning från kommunen – inte alltid hade pengar så att de räckte hela månaden.
JO skriver:
”Om det finns en misstanke om att familjehemsföräldrarnas ekonomi är så dålig att det kan ha betydelse för möjligheten att tillgodose barnets behov finns det skäl för nämnden att göra en fördjupad utredning i den delen.”
Genom utredningen stod den också klart att kusinen växt upp under otrygga förhållanden med en missbrukande förälder. Han hade också haft psykisk ohälsa och därför inte kunnat gå klart gymnasiet.
”Stort hjärta”
Men i förslag till nämnden om att låta pojken bo med kusinen skrev utredaren bara följande om kusinens personliga förutsättningar:
”Undertecknad kan i samtal med X (kusinen) konstatera att han är en mogen ung man med ett stort hjärta. Han månar om Y (pojken) som om det vore hans egna barn. För X är det ingen börda att ta hand om samt ansvara för Y:s hälsa och utveckling. Tillbaka får han mycket glädje.”
Redovisningen är allmänt hållen och knapphändig konstaterar Justitieombudsmannen.
”Mot bakgrund av vad som beskrevs i utredningen om X bakgrund och livssituation borde utredningen på ett mer ingående sätt ha belyst och analyserat X personliga förutsättningar att vårda och fostra Y (pojken) och vilka möjligheter han hade att tillgodose de specifika behov som Y hade.”
Kritik riktas också mot att utredningen inte berörde boendeförhållandena. Trots att pojken var tonåring hade han inte ett eget rum.
JO skriver i sin slutsats att pojken och hans mammas bestämda önskan om att pojken skulle bo hos kusinen inte fråntar socialnämndens skyldighet att utreda det familjehemmet.
Hämtade mat hos mamman
I juli 2012 fick nämnden information om att kusinen och pojken hade bott hemma hos mamman en tid. Detta trots att kusinen viste att pojken vårdades med stöd av LVU på grund av brister i hemmet. Mamman informerade nämnden om situationen men inget hände.
Det dröjde till 2013 innan förvaltningen inledde en utredning av kusinens lämplighet som familjehem för pojken. Då hade nämnden bland annat fått reda på att kusinen hämtat mat hos pojkens mamma när de inte hade haft någonting att äta.
JO skriver:
”Jag kan konstatera att samma klagomål hade återkommit flera gånger. Flera av de omständigheter som nämnden redovisade i bedömningen den 20 mars 2013 och som låg till grund för slutsatsen att X inte längre var lämplig som familjehem hade aktualiserats för nämnden långt tidigare.”
JO slår fast att nämnden förtjänar allvarlig kritik för sin passivitet.
Foto: Jonas Ekströmer/TT
