Tre bröder placerades på familjehemmet sedan deras mor avlidit och deras far bedömts vara oförmögen att ta hand om dem. Miljön i ursprungshemmet kan närmast beskrivas som misär och såväl denna som moderns bortgång får antas ha satt djupa spår hos barnen.
Hovrätten ifrågasätter därför starkt tingsrättens slutsats att bröderna inte hade några speciella behov när de kom till familjehemmet. Tvärtom framstår det i ett retroaktivt perspektiv som en närmast övermäktig uppgift att ta hand om och fostra de tre bröderna med den komplicerade bakgrund de hade.
När det gäller de påstådda övergreppen finner hovrätten det styrkt att familjehemspappan har hållit två av bröderna i fötterna ut genom ett fönster på vinden. Det har dock varit fråga om en kort stund och de har hängt strax ovanför plattformen till en brandstege.
Resterande åtalspunkter som bland annat handlar om inlåsning på rummen och fastbindning i säckar samt fastbindning i kombination med misshandel med hammare finner hovrätten är för vaga och även till viss del för osannolika för att kunna anses som styrkta.
Hovrätten beaktar att familjehemspappan var en närstående vuxen person och gärningen riktade sig mot två små barn när han döms till villkorlig dom för olaga tvång. Hovrätten är skiljaktig då en nämndeman vill fria familjehemspappan helt.
red@dagensjuridik.se
