Falska kreditkort utan text – urkundsförfalskning

Mannen har framställt 300 till 400 falska kreditkort genom att ta del av information om nummer hänförliga till kreditkort utfärdade av OKQ8 och via dator fört över dessa kortnummer till särskilt införskaffade plastkort med magnetremsor. Det som skiljer de kort mannen tillverkat med sedvanliga kort är att de inte är försedda med någon text eller annat som anger vem som är utställare och vem som är innehavare av kreditkortet. Dessa uppgifter framgår istället av den kod som mannen försett kortens magnetremsor med.

HD anför att koden därmed ger kortet dess specifika innehåll, nämligen att vara ett kreditkort som ger sken av att härröra från OKQ8. Den omständighet att det krävs en maskinell behandling i en kortläsare för att identifiera den skenbara utställaren liksom den kontoinnehavare vars konto skulle belastas, fråntar inte korten dess egenskap att vara urkunder som har upprättats till bevis, enligt HD. De förfalskade kreditkorten är därför sådana urkunder som avses i 14 kap. 1 § brottsbalken. Eftersom åtgärden inneburit fara i bevishänseende är gärningen att bedöma som urkundsförfalskning.

HD är dock skiljaktiv och de två justiteråden som inte anser att mannen ska dömas för urkundsförfalskning anför bland annat att de kort som mannen framställt ger som sådana inte sken av att vara äkta kreditkort. För var och en som tar del av korten måste det omedelbart stå klart att dessa, oavsett vilken information som är lagrad på magnetremsan, inte är kreditkort av originalkaraktär . Korten som sådana saknar i den meningen beviskvalitet och kan inte anses vara oäkta urkunder.

Nina Radojkovic

Åklagare: Riksåklagaren
Ombud: Advokat Henrik Olsson Lilja, Advokatfinnan Althin.
Domare: justitieråden Gertrud Lennander, Dag Victor
(referent, skiljaktig samt särskilt tillägg), Per Virdesten (skiljaktig samt särskilt tillägg), Anna Skarhed och Lena Moore

Källa: Blendow Lexnova