I november 2010 föddes en nu treårig flicka. Eftersom hennes mamma hade gift sig i juni 2010 registrerades mammans make enligt faderskapspresumtionen i föräldrabalken som far till flickan.
Hon har nu yrkat att denne ska förklaras inte vara hennes far eftersom det i enlighet med 2 § i föräldrabalken kan hållas för visst att han inte är hennes far. Detta eftersom fadern var född som kvinna och rent juridiskt efter könsbyte blev en man först efter det att flickan kom till genom en heminsemination. Vidare var det faderns bror som hade donerat sperman.
Den registrerade fadern bestred talan.
Han angav att han och mamman bodde tillsammans vid tidpunkten för inseminationen och att han lämnat samtycke till denna. Han angav att han och flickans mamma separerade i februari 2013 och att mamman yrkat ensam vårdnad på den grunden att han inte skulle vara flickans far.
Tingsrätten konstaterade att en man som är make eller sambo till mamman och som lämnat samtycke till insemination ska anses som far.
Enligt tingsrätten gällde bestämmelsen oavsett om inseminationen gjorts i enlighet med gällande lag.
Tingsrätten fann också att fadern lämnat samtycke till inseminationen, bland annat genom att det var han som utfört själva inseminationen.
Frågan var därför hur rekvisitet man var uppfyllt. Eftersom fadern vid tidpunkten för samtycket rent juridiskt var en kvinna fann tingsrätten att bestämmelsen enligt sin ordalydelse inte var tillämplig.
Med hänsyn till att fadern nu är en man och då han vid flickans födelse uppfyllde alla rekvisit för att kunna bli far genom en faderskapspresumtion fann dock tingsrätten att bestämmelsen var ”analogt tillämpbar” i det aktuella fallet. Talan ogillades därför.
Flickan överklagade och hovrätten konstaterar att när 1 kap. 6 § föräldrabalken infördes år 1984 var det ”ingen tvekan om att lagstiftarens avsikt var, såsom lagtexten också ger uttryck för, att bestämmelsen bara skulle gälla ett samtycke som lämnats av en man. Existensen av samkönade förhållanden tillmättes ingen betydelse vid denna bestämmelses tillkomst.”
Hovrätten konstaterar också att kvinnor sedan 2005 på motsvarande sätt kan förklaras vara förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken, men bara om insemination skett på visst sätt. Hovrätten konstaterar att den heminsemination som flickan kommit till genom inte är en sådan varför bestämmelsen inte är tillämplig.
Liksom tingsrätten anser hovrätten att 1 kap. 6 § föräldrabalken inte är direkt tillämplig i målet eftersom fadern inte var en man när samtycket lämnades.
Hovrätten finner dock att en analog tillämpning av 1 kap. 6 § föräldrabalken ”inte framstår som alltför långtgående, utan tvärtom som den rimligaste utgångspunkten”.
Hovrätten fastställer därför tingsrättens dom.
En domare är skiljaktig och vill upphäva faderskapet.
Foto: TT
