Arbetsdomstolen, AD, fann i en färsk dom det utrett att en chef inom en kommuns socialpsykiatri utsatt två anställda för etniska och sexuella trakasserier genom att kalla en av dem för en ”flicka från öst” och genom att mejla dem båda en julhälsning i form av en teckning av en man med läderdräkt och piska.
AD var inte enig. En skiljaktig domare ansåg att DO:s talan skulle ogillas i sin helhet.
Enligt honom var chefens uttalanden om ”östflickor” sedda var för sig var av harmlöst slag. Eftersom det inte stått klart för honom att kvinnan ansåg och upplevde att detta och liknande uttryck som oönskat och olämpligt, och heller inte var fråga om upprepningar, kan man heller inte att säga att chefen kränkt kvinnan.
Den skiljaktige domaren menade vidare att chefen inte gjort sig skyldig till något uppträdande av sexuell natur i förhållande till kvinnorna genom julhälsningen, en bild som enligt honom inte kunde betraktas som ”särskilt anmärkningsvärd”.
Rättsprocessen i inleddes genom att kvinnorna anmälde kommunen till Diskrimineringsombudsmannen, DO. I AD fördes deras talan av jur. kand. Anders Wilhelmsson.
Han menar att det finns anledning att som chef fundera på hur man väljer att skämta på arbetsplatsen och, framför allt, att respektera varje arbetstagares uppfattning om vad som är roligt och inte roligt.
– Jag tror och hoppas att det är få chefer som skulle komma på tanken att skicka ut den här typen av bilder på arbetsplatsen, även om de inte bröt mot lagen. För det fåtal som har svårt att låta bli så avskräcker inte nödvändigtvis ett mindre skadestånd som arbetsgivaren dessutom får betala, men däremot bör man ju ha i åtanke att chefen i detta fall också blev fråntagen sina arbetsledande uppgifter.
Eftersom målet var svårt i flera hänseenden var det inte särskilt överraskande att det fanns en skiljaktig mening, säger Anders Wilhelmsson.
– Det mest glädjande med domen i min mening är majoritetens krav på motpartens bevisning när det gäller påståendet att den e-postade bilden varit ett misstag.
– Domstolen nöjer sig inte med chefens vittnesmål i denna del och inte heller med att hans uppgifter oväntat fick visst stöd av den bevisning DO åberopat. I slutändan bortser man ändå från denna förklaring, vilket ligger helt i linje med lagens krav, där motparten har att styrka fullt ut att diskriminering inte förekommit när bevisbördan väl gått över.
På fråga om någon frågeställning fått för liten respektive för stor uppmärksamhet i domen svarar Anders Wilhelmsson så här:
– Domstolen verkar i förbigående konstatera att en av kvinnorna utsatts för direkt diskriminering när chefen underlät att vidta åtgärder efter en misshandel med direkt hänvisning till hennes utländska bakgrund. Ur motpartens perspektiv kan jag tänka mig att denna bisats är för mycket med tanke på att vi inte gjorde direkt diskriminering gällande i målet.
– Anledning till att vi inte tog upp denna fråga till prövning var i huvudsak att händelsen var preskriberad eftersom facket inte hade förhandlat i denna del, vilket med facit i hand naturligtvis är tråkigt, säger Anders Wilhelmsson.
Gunnar Bergström, som företrädde kommunen i målet, instämmer med den skiljaktiga domarens mening.
– Det som jag i övrigt kan tycka fått för lite uppmärksamhet är frågan vilka faktiska omständigheter som kunnat styrkas eller inte. Domstolen menar att de uppgifter som en av de påstått diskriminerade kvinnorna lämnat är ”detaljerade” framstår som ”mycket trovärdiga” utan att detta närmare utvecklas i domskälen. Motsvarande analys finns inte när det gäller arbetsgivarsidans muntliga bevisning vilket ger domen en tvivelaktiv obalans.
Gunnar Bergström menar att domen även väcker betänkligheter från allmänna utgångspunkter.
– Att domstolen sätter ribban så lågt att enbart uttalanden, som anger arbetstagarens ursprung och etnicitet skall anses utgöra diskriminering, är inte rimligt. Var går i så fall gränsen?
– Göterborskan, amerikanen, norskan, fransmannen, tyskan och flickorna i Småland. Listan kan göras lång men AD:s dom riskerar att lägga hämsko på ett från svenska perspektiv normalt språkbruk, ett språkbruk som i utgångsläget alls inte kan anses i sig vara diskriminerande, säger Gunnar Bergström.
