Två av de experter som medverkat i utredningen om de osjälvständiga brottsformerna har skrivit särskilda yttranden till betänkandet.
Båda är skarpt kritiska till den korta tid utredningen haft på sig – och docenten Erik Svensson går så långt att han kallar det ”oseriöst”.
Regeringen gav förra året åklagaren Lise Tamm i uppgift att utreda hur straffansvaret för osjälvständiga brott bör utvidgas och förändras i syfte att motverka brott mer effektivt, särskilt sådana som begås inom ramen för organiserad brottslighet.
Nu föreslår utredningen att det ska anges uttryckligt i lag att den som har påbörjat utförandet av ett brott ska dömas för försök till brottet – även om faran för att brottet ska fullbordas är utesluten endast till följd en myndighets åtgärd. Bakgrunden till förslaget är Högsta domstolens dom i fallet ”Vapenattrappen”, där HD friade en person som åtalats för grovt vapenbrott sedan polis bytt ut ett gömt vapen mot en attrapp.
Utredningen föreslår också att det straffbara området för förberedelse och stämpling utvidgas samt att straffskalan för vissa osjälvständiga brottsformer ska skärpas.
Docenten: ”Oseriöst”
Två av de experter som förordnats, advokaten Staffan Bergqvist och docenten Erik Svensson, har skrivit särskilda yttranden til betänkandet.
Erik Svensson framhåller i sitt yttrande att reglerna i brottsbalkens 23:e kapitel är av stor principiell betydelse samt att man med fog kan hävda att dessa är de lagtekniskt mest komplicerade i brottsbalken. Detta till trots har utredningen endast haft ett knappt år på sig att leverera betänkandet. Enligt Svensson är frågorna ”knappast akuta” och han hävdar att det är en omöjlig uppgift att utarbeta ett genomtänkt underlag för en reform av hela kapitlet på denna tid.
”Att utredningen har fått så kort tid på sig att genomföra sitt uppdrag kan enligt min uppfattning inte betecknas som annat än oseriöst”, skriver han i sitt särskilda yttrande.
Erik Svensson har också synpunkter på förslagen till lagtext som han lägger fram.
Även Staffan Berqvist är kritisk till den korta tid utredningen haft på sig och pekar på att bristen på tid medför att det är mycket svårt att peka ut alla de konsekvenser som de föreslagna änd- ringarna kan föra med sig och om det verkligen finns ett behov av ändringarna.
